Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Lands universitets handskriftsamling, hvilken förvaras i det akademiska bibliotheket, finnes en handskrift (Ms. W. 4:o, 4.)’ som hittils ådragit sig mindre uppmärksamhet än den
för-
benat. Den utgöres af ett litet oansenligt häfte in qvarto,
om-
fattande 170 sidor, af hvilka det första hundratalet är skrifvet med en synnerligen vacker och vårdad handstil, det andra åter röjer en mera ovan och äldre hand. Det i groft läderband bundna häftet, som saknar både titelblad och författarenamn, har under innevarande århundrade kommit i universitetets ego ur -prosten Anders Lanseri samlingar (såsom egare före
La-
nseras;! står antecknad Georg Petreus) och sedan kommit att Btå bortglömdt på sin hylla, till dess utgifvaren lemnade
för-
fattaren af Bellman och Fredmans epistlar tillfälle att i sin
fram-
ställning af den svenska humorns historia före Bellman framlägga dess innehåll företrädesvis ur denna synpunkt betraktadt.
Qvad det lilla oansenliga häftet egentligen innehåller, det är tvenne efter olycksdagen vid Pultava tillfångatagna landsmäns tid efter annan upptecknade poetiska framställningar af hvad som under fångenskapen gjort intryck på eller beherrskat
de-
ras sinnen: frihetens minnen och befrielsens hopp, det oändliga vemodet, som en olycka djup som deras kunnat ingifva, eller den tillfälliga glädjen och ibland soldatens ystra skämt, med hvilka de sökt att döfva detta, och framför allt — det är detpathos, som genomgår det hela — en kärlek utan gränBer och en längtan utan uppehör till det dyra fosterlandet, fjerran ifrån
hvil-
ket de försmäkta i en bitter fångenskaps långsamt förrinnande dagar. Här föreligga icke några alster af en modern diktkonst, som stundom söker att skapa sig sjelf både stämningen och dess uttryck, stundom också i brist af den förra nöjer sig med att härma det sednare: framgångna ur en verklighet af det
bistra-
ste allvar, låna dessa framställningar af dennas storhet en
huf-
vuddel af sin poetiska betydelse, och derföre att de afteckna sig emot den gigantiska bakgrunden af denna, är det som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
