Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I jordens swarta graf, i glömskans tysta natt,
Thär målet är för oss från första början satt.
Hwart sku wij hän? Hwart the, som nu så tråtzigt påcka På theras höghetz mackt? När tidens snabba klåcka Med ett bedröfligt slag oss gifwer dödzens båd,
Så är tå spunnen ut wår lefhadz swaga tråd.
Men när wår tid är kort, wij ey thess ända weta,
Hwad gagnar oss hwad wij så fikne effterstreta ?
Hwad wällust, höghet, prackt? Hwad Pactols röda gull? Alt blir i intet bytt, i aska, stofft och mull.
Hwad är i Eder graf I snåla Mammons trälar?
I swarta kistan så mång tusend raatk då krälar
Som I på jorden förr Cremnitzer, plåtar ägt:
Men ey ett gran Ert gull på dygdens wicktskål wägt. När på sin sootsäng låg den stålta Alexander,
Som hade all sin tid giort hela werlden klander,
Hwad hulpo alla krig, alt blod han gutet ut?
Kund ey med mindre fiäs han wänta lifwetz slut?
Then rädda Xerxes lät en större wij shet spöria,
Tå han wår dödlighet med tårar wille söria,
At af thess hela häär, och så mång tusend män Skull innom hundra åhr ey wara en igiän.
O stora dårskapz k rafft, o blindhet utan like!
Hwad hielper oss hwad wij så fåfängt effterfike ?
När döden klappar an, är tå ey lika gått Hwad man haar warit, och huur man i werlden mått? Om man på Ährans thron med höga lyckan tråssat,
Om man med rijka man hwar dag i wällust fråssat,
Eli om med Lazarus man hafwer tiggt sitt bröd,
Så ändas ähra, lust och armod med wår död.
Then ena med process och stååt till jorden föres,
The stora klockors liomm med sorgzna öron höres,
Then andra knapt får Präst, med möda kista gees,
Men knokor, skällor, been i bägges grafwar sees.
Hwad är, O Kungar, I så stora krig om fören,
Förhärjen Rijken, folck, och många land förstören,
Utgiuten menskiors blod, begåån så grymma mord?
En hand full utaf stofft, en näfwa full af jord:
Ett intet är hwad I så trägne efiterfiken.
Kunn I i Edra land, i Edra stora riken
Ey finna rum nog till at fä en mörcker graf?
Sku I ännu därtill taa andra theras af?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
