Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vitterhet-arbeten af Andreas Rydelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men är ett blett Inbilnings-wäl, Och kan sig lätt förwända.
All glädien dä best&r i hopp,
Som är en skugga utan kropp, Ett band förutan knyte.
Man torde snart förlora sitt,
Och måste mängen fruchta tidt För oförmodligt byte.
Ty trohet är eg allas wän:
Mim kan eg wara säker än:
Än står en knut tilbaka:
Än fattas här en liten Punckt:
At wänta dan är tämli’ tungt:
Ho will det eg bejaka?
Hwad iag här talar i gemen, Ibland oss är lycksalig En,
Som kan dät bäst förklara.
Dän wäg, han gär, är faller gen; Men dänna dagen är doch sen, Mot önskan hans at swara.
Dän trogna Herden har bestädt I tro och kärlek, har ock födt En trogen Nymph at tiäna:
En Nymph, fulkomlig utan flärd, Som icke af en konstig wärld Ett grand behöfwer läna.
Nu fär han, som han hafwat will: Men iag kan wara wittne till,
Hur läng hans tid har warit. Jag tors eg gissa om åg sä Hans lilla Juliana må Dät samma ha9 förfarit.
Dät mins iag wäl, at bägge twå Begynte wäl hwar ann’ förstå I äldrens första gröda.
I lek en hemlig Sämja war:
Han som en liten hulder far Städz lindra hannes möda.
Om hannes Nöje war han öm:
HoU fick äg höra sitt beröm,
När ingen däm förstörde.
Hon log, som geck dät sig eg an:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
