Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gustaf Cederhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ren oveldoghet; tvärt om, det är en dygd, . Menintc jdst éen grand hvarpa vår plikt är bygd. Det är den dygd, eran pHLr s&mbälligbet befästa, .
Hon sker afSkärlek blott till hvars mans väl och bästa, Hon tar sin egen rätt i akt så väl som fler;:
Men endast af den nit oveldugheten ger* i Om menskor till sin plikt af pliktens néje drifvas Ocb ej af pliktens vinst, då kanf dem ej tilskrifvaa At söka’eget väl framfor et meråiVärdt:
De glömma nyttan fritt, fast nöjet är dem kärt Det nöjet kan mod skäl oveldaghet få kallas;
Det är så.högt och stort, at det ej kan befallas, v Af blöd och egen*nit; men om ert egna väl I samma inening tas, så ha*n I största skal.
Då är vårt gifte gjordt, min sats tar an er lära. Förnuftet til bebag, förnuftets far til ära,
Man finner då en fred med bättre mening gjofrd,
Än den, som nylie år från östra kanten spord*
. Dalin* :
-A.t utan vederlag af kärlek göra godt,
Är väl en sinnets frögd, jag har til ögnamått;
Men som jag sjelf består af kropp så väl som sinne,
Jag bägges egna vål tillika bar i . minne.
At då til all min plikt mig pliktens nöje för, u Utan all pliktens vinst, jag icke säja tör.
Nej, slik oveldugbet kan knapt én anda spörja,
Som äger ingen kropp att skydda ocb försörja.
Jag deri på vist sätt kao liknas vid et djur;
Men hveni tro skalden är? Jag, eller min natur?
Så mycket jag har märkt af hennes drift och lagar, Tycks mig att kroppens bäfd ej henne stort misshagar. Om ej kroppligt vål I haden sjelf om bord,
Hvad borde bit den fred, som är från öster spord? Är den ert sinnes frögd? Nej, I ert lif begråtit,
Om derför Sinclairs mord skull qvinligt bli förlåtit. Hålt, vanken ej omkring; vår strid hu icke är,
Hor mång slags dygd ocb väl vår önskan i sig bär, Men at et evigt väl, ebur det ock må beta,
Är grunden til den lag, vi af naturen veta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
