Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vm
um stili. Blolt tio månader derefter afled han i Stockholm
den 1 Juni 1713, på samma dag och timme som han forst
skådat ljuset. Under de senare åren af sin lefnad led han
af tvinsjuka, som allt mer tilltog och slutligen lade honom
i grafven. Han förespådde sin dödsstund. Till sin
omgif-ning sade han: “jag kan ej bli frisk förr ån i min
födelsestund^ hvarmed han menade sin förlossning från lifvet,
och dagen före sin död yttrade han:
“Har Majus varit svår och bitter tid för Kunins,
Så ger väl honom Gud en ljuf och rolig Jnnitis.*
Om Runius ännu vid sin död vistades i strombergska
huset, är ovisst; men i grafverscrna öfver honom kallas
ban “sekreteraren i det höggrefliga strombergska huset.“
Blott tre dagar efter det förlossaren befriat hans ånde
från de jordiska plågorna, blef hans stoft “med ansenlig
beder beledsagadt till sitt hvilorum i Mariæ Magdalenæ
kyrkogård, alt der tillika med andra krisltrogna förvänta
en glad och fröjdefull upp8tåndelse.“ Af de rnånga
yer-ser, som utdelades vid grafven, meddelas här följande af
Greta Giedda:
•Alla ha ej lika fatt utaf lyckans stora håfvor,
En af veriden får sin lott, andra få af himlens gåfvor;
Den i veriden lefvat väl och rätt tjent sin Gud och nästa,
Han är mer än andra säll och har valt sig ut det bästa.
Det
äreborne och högaktade sekreteraren
JOHAN RUNIUS
i tiden väl betänkt och sedan slutat sina dagar efter Gnds behag
den 1 Juni 1713.
Om någon man i verlden. kan
Sig rätt lycksalig kalla,
Så är visst den, Gud har till vän,
Och pris hos menskor alla.
Ty efter död och slutad nöd,
Så många som nu höres,
Så öppnas munn af hjertans grund,
Att det i själen röres.
Det skada var, en sådan karl
Så hastigt skulle vandra;
Dock var det väl, nu är hans själ
Ibland Guds helgon andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
