Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiugoandra söndagen efter Trefaldighets.
1.
I, på alt ondt begifne sinnen,
I, fiender til eder salighet,
Guds och fromma raenniskiors förtret,
I, som af håmd och vrede brinnen,
Som hysen i ett dödligt brost och barm
Ett evigt hat och en odödlig harm,
Uphoren doch mot Gud at packa
Och låten ebr til bättring låcka;
Hvar annars skier,
Så drabbar ebr
Vist följande parabel:
Guds ord är ingen fabel.
2.
En konung ville en gång skrida
Til räkenskap med sina tienare,
Och sielf sin skats förvaltning efterse.
När thet nu endtlig kom så vida,
Blef en strax skyldig tio tusend pond;
Then räfst betala kund’ han ingalund,
Ty skull’ han nn i häckte qvälljas,
Men hustru, barn och ägor sälljas,
Thet vill’ ändå
Ey stort förslå
Mot thenna skulden grymma,
Ey kund’ han hellre rymma.
3.
Tå föll han ned then tienarn fala,
Uphof 9in röst, utgiöt sin ftåre-fiod
Och bad om nåd, om tid och tålamod,
Han ville giärna alt betalat
Men Herren var så ädelsint och mill
At han gaf hela skulden til,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
