- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 14. Johan Runius, Olof Broms och Olof Lindsten /
88

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uth, ty han hafver last til tig. Omgiorda honom med kraft,
och giör hans vägar utan vanck. Lär ännu hans band
strida och hans arm spänna kopparbogen. Och gif honom
tin salighets skiöld, och tin högra hand stärcke honom,
och när tu förnedrar honora, så giör honom storan^ Giör
honom rum til at gå, at hans fotter icke må slinta. Afc
han må jaga efter sina fiender och gripa them, och intet
omvända, til tbess han hafver nederlagt them. Utrusta
honom med starckhet til strid, och kasta them under bonom,
8 o ra sig emot honom sättia. Gif bonom hans fiender på
flycbtena, at han må förstöra sina hatare.

Hielp honom ifrån thet trätosamma folcket och giör
honom til ett hufvud ibland hedningarna; ett folck, som
honom intet kände, tiene honora.

Hans fiender ville tu bekläda med skam, men öfver
honom låta hans crona blomstras.

Tin hand beskydde tins högra hands folck, och the
menniskior, som tu tig stadeliga uthvalt hafver, hos hvilka
tu hafver lofvat, at tin anda skulle .hvilas i norlandene.

Tänck, Herre, på tina tienares försmädelse, then vi
bäre i vårt skiöte af allom så mångom folckom.

Skaffa oss bistånd i nödene, ty menniskiors hielp är
fåfäng.

Gläd oss efter thet tu oss så länge plågat hafver, efter
thet vi så länge olycko lidit hafve.

Och som tu öfver oss vakat hafver til at upryckia,
sönderrifva, omkullslå, förderfva och til at plåga; så vaka
hädan efter öfver oss, til at upbyggia och plantera.

Och hålt sedan thet vid macht, som tin högra hand
sålunda planterat hafver. Se ther til och strafvat, at på
brännande och rifvande må en ända varda.

Herre tu äst vår starckhet, tu äst then starcke, som
sin smorda bielper. Hielp titt folck, och välsigna titt arf
och föd them, och uphög them til evig tid.

Lät bielten för them slå sig igenom, ja, säg min Gud,
at the skola slå sig igenom, och gå uth och in genom
porten, och theras konung skal gå för them, och Herren främst.

Lät och o Herre see, at tu äst then, som örlig stillar
i hela verlden, som sönderbryter bogan, sönderbråkar
spet-zen och upbränner vagnar med eld. At tu stillar hafsens
fräsande, thess böljors fräsande ock folcks buller. På thet
the skola giöra sin svärd til plogpilar, och sin fcpiut til lijar;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/14/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free