Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 —
XVII.
Till den bahageliga Climene,
angående den under tijden henne påkommande ängslan.
Den 5 Sept. 1712.
1.
Gi i mene, dygdens täcka boning,
Du residentz af all behagligbet,
Hvars lycka jag bland tusend näpplig vet,
Anse mig mild ocb med forskoning.
Om jag så fritt ocb vördsamt saija tor,
Du har en sed, som tu eij hafva bör,
Du plar ibland (förlåt, mig orde)
Det göra, som tu intet borde:
Plar då och då
Olustig gå
Och utaf ängslan qvilla,
Det ena står tig ills.
2.
Har år tbet moijligt tu kan qvida?
Kan något bittert kännas i ditt sinn,
Dår aldrig någon bitterhet kom inn?
Säg, huru kan ditt bierta svida?
Hur kan väl någon oro der i bo,
Tber dygden sielf sin hvila bar och ro?
År icke sorg odygdens foster
Och fast begifne sinnens knoster?
Hvad bar då väl
Din adla siål,
Hvad bar ditt lius, lät böra,
Med sådant mörcker göra?
3.
Du åst en lefvand bild och regel,
Hvar efter sig the andra rätta må,
Du har tig sielf ju intet at förbrå,
Du öst en obefläckad spegel.
Fördunckla eij din ögons klara bloss,
Ditt löije ett blidt solsken är för oss;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
