Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ha ha, du buse, sad’ jag, det som kan bota skaden,
Och lindra svedan din, fins vist på qvinfolcks raden;
Ty lika hvart en bock sin ögon vanda må,
Så syfta de altjämt åt kålgården ändå.
Han svarad’: Det ar vist, jag älskar, och må kalla
Mig sink, och henne en den bårdesta bland alla.
Jag tänckte bruka brunn, då sade en min vän:
Så rees till Cairo brunn, han slackef ålskog den.
Jag had* ej pengar nog at resa til Ægypten,
En drog dit bär om dan, men röfvarna de klypten,
Ty var jag, som du vet, vid Vårby hrunnen forst,
Den släckte intet ut, han väckte mer min törst.
Jag tänckte, det var väl jag fick den konsten veta.
Min plågerinna skall väl fastna för min heta,
Jag narrad* henne dit, ty bon had med en nål
Sig stuckit i sin hånd ett raisonabelt hål.
Hon for til Vårby då. Jag ment1 bon skalle blifva
Af vattnet lik som jag, godbierta och loslifva;
Loslifva blef hon väl, men bårdar’ sen än förr,
Hon lijder mig nu knapt innom sin cammardörr.
Uti America och flerstans, som jag menar,
Fins brunnar til, som trä förvandla nti stenar.
Mon tro at Vårby brunn skal bafva samma kraft?
Skall ban en ann för mig, en ann för henne haft?
Jag sad’, at jag ej vet, om tben na brunnen väcker
Hos manfolck det, som ban bos fruentimmer släcker,
Dock ser jag tbe må väl, som bonom dricka plä,
Och väl bekomma dem, så många som tbe ä’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
