Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thet är, at bälla bok ocb räkning ofrer tiden;
En slik bokhållar* tienst Gud gie bon vor* förliden,
Den gör hvar tima til en ändlös evighet,
Men sij, godt bopp gör sött den suraste förtret
Vårt goda bopp är det, at vi snart slippa hoppas,
Hälst frucbten, vi förvänt, begynner redan knoppas,
O at dess ädla trä fick snart sin sommar-färg,
Tbess skuggerika blad upfriska mod och märg!
Scilicet segrotabat tam temporis Holmi» domina.
III. Til sin k. mamma, vid boflyttningen till Forsby
"V*id det vi flyttia bär på jorden af ocb an,
Så kommer mig i båg, jag är en vandrings man.
Vår( vilkor äro här, så goda eller slemma,
At vij ä allestäds och ingenstädes hemma.
Ho har väl namnet af en sådan byggning känt
Som kunoat binda trotz åt alla element?
Vi ba ju elden sedt, när den begynner rasa,
Hur alla måste då ur busen fiy ocb fasa:
Man giute sig ett bus af järn från tå til topp,
Kan ingen ann, kan död* dock säija huset opp.
Så kan man intet bo med så stor trygghet nyttia,
At man ju måst kring om, ell‘ utur verlden flyttia,
Ty önskar billigt jag i detta nya bo
Min mamma nu en lång och sielfbegärlig ro,
Ett fult ocb ymnigt mått af sällbet, frid ocb fromma,
Ocb at dess lifsträ står i långligt flor ocb blomma.
Här med utlofvar jag min mamma til ett slut
All vördnad, tils min siäl af kroppen flyttiar ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
