Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LI.
Med en christetig predikan
ofver tbe orden:
“Then jag ålskar, tben agar jag ocb näpser,*
gifven
till en fornåm ocb gudfruchtig ånckla vid
afresan från Götheborg 1697,
som var det adertonde alders året
af
Johan Ennio.
Hår minnet mitt nå diupt i sina gommor grafver
Ocb glömskans gnage-råst af tingsens bilder skafver,
Så finner jag, at en hogtårad gynnarinna,
Som mor är närmar skyld ån Adam var sin qvinna,
Vilf en gång ba mig opp try fyra steg från jorden
Uppå det ram dår man plå spijsa folck med orden.
Jag mente forst: Thet var en hoflig ironia,
At hennes öron til min tanga låddes frija.
Jag tånckte: Ha de smakt tbe vattarike brunnar,
Vältalighetens flod af Zions engla-munnar,
Så skalle de val na på alsman bonden låggia,
På nechtergals musiqae få böra båsten gnåggia.
Men om i ordetz safft en sådan rikdom ligger,
At det eij någon kraft af menskio-munnar tigger,
Så är det jo ett vijn, som af sig sielft nog prålar,
Fast än det icke dricks ur gull- ocb silfver-skålar.
Man håller mycket af then ved som litet sprakar,
Det vijnet älskas måst, som ej af tonnan smakar;
Den himla~nardo8 ocb den lifsens locbt kan osa
Så liuft ur en gemen, som ar en dyrbar dosa;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
