Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tbet ao dra sanningz slag skal bli den rätta smaken,
Omdömmetz enlighet i alt med sielfva saken,
At sött far beta sött, at klart får beta klart,
At sort får beta sort, ocb svart får heta svart.
Tbet tredie sanningz slag, som hos de lärda vanekar,
År taletz enlighet med våra hiertans tankar;
Ja när bå tal ocb min1 och gierning, desse tri,
Med hiertat stämma in utbi en harmoni.
Med tren ne rader vil man tala klart i laget,
I sanning vara til är första sanningz-slaget,
At mena rätt ocb sandt, är andra arten här,
Tben tr ed i e, yttra sig jast som ens mening är.
År, om man än en gång sig detta så påminte,
Emot den första art, är ett, som kallas inte,
Emot den andra sätz vilfarelse ocb fel,
Ocb mot tben tridie, lögn, som ock vil ba sitt spel.
Nn kand’ om sanning man väl mycken sanning skrifva,
Men vi ba vår diseoars eij fådt vidlyftigt drifva,
En ungdom kommer snart af myckenhet i bråk,
Ty ba vi nögt oss med tiugotta sanningz språk.
Fem har jag redan nämdt, det siette står oss före,
At Gods förstånd det är all sannings rättesnöre;
Ty tingen lämpa sig jast efter bans behag,
Tvärt om ä tungan oss och vårt förstånd en lag.
Tbet var tben si onde sats, hvar af ock följer denna,
At sanning ei beror på menskio mann ocb penna,
Af them bon kraft och pris ei tigger någorlund,
Hon bar i saken sielf sitt fäste och sin grand.
Tbe otta ä förbi. Man nu til nije skrider,
Ocb tå blir intet sandt, som mot förnuftet strider,
Förstå ett suodt förnuft, som lius af skriften får,
Ocb ei förmätit vis utom sin cirkel går.
Men tbet förnuft år siukt, som vil sin Gud så svara:
Omöglig kan tu Gud på alla ställen vara.
Acb, store oförnuft! Kan ett forderfvat ubr
Väl raisonnera om sin mästares natur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
