Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Siette stenen blir en raf,
Som ock plägar kallas am ra,8)
Nog vet folket ther oro slamra:
Honom gior man mycket af.
Siande är en jaspis rar.
Hvem tben har, han seger finner,
Uti alla speel han vinner,
Tappar aldrig sina daar.
Tbernäst sätts en blå tarcbos,
Gior at then af kyrckie-toppen
Faller, oskadd blir til kroppen,
Nog fortienar tben sitt roos.
Sidsta blir en amiant,
Han är god, när alt vill stielpa,
Och när ingen ting vil hielpa,
Thet är både vist ocb sant.
Ty han bar en all så god;
At ey sielfva elden vinner
På tbet garn, man theraf spinner,
Samma kraft bar tålamod.
Tber med gick A pol lo bort,
Jag, och then, som folk plä sofva,
Vill4 ey heller längre töfva,
Ty vår tid var temlig kort. ’
Jag (som sagt är,) måste nn
Perlebandet præsentere;
Fast än klockan är väl mera,
Ocb en timma öfver sin.
Och fast tbet är nog gement,
Hoppas jag doch bli ursächtad,
Ty jag var i natt anfächtad,
Ther til med kom Phoebns sent
Har ock Jon förhindrat mig,
Ocb fast jag böd til kiör‘ nte*n,
Var han doch så sööt i truten,
At han blef behagelig.
*) Bernsten eller ambre jaune.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
