- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 14. Johan Runius, Olof Broms och Olof Lindsten /
274

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Thea sinn är mera bogt til taga ån som gifva,

A t ofta något plär vid fingren fastnadt blifva.

Af slikt odågligt vrak bar ock en stackars man
Tbet aldraringsta ei som honom fägna kan.

Så är ock sen en art af hästen, som han säger.

Gad nåde then, som en uthaf thet slaget äger!

Hon skaffar mycket ondt och skadligt uthaf sig.

För then bevare Gud hvar redlig svän och mig!

Thet är ett präcktigt diur, vet ei at myntet spara,

Har högt och upblåst sinn, vil blott kring staden fara,
Hon tar sig intet för, är rädd om hull och hy,

Vil om husväsendet sig ganska litet bry.

Men fram för speglen stå sitt stålta bår uthpråla,

Sig bada och sin hud, jag vet ei hvar med, tvåla,

Thet kan hon hel perfect. På perlor, gull och prackt;
På kläddräcktz nya moa hon fattar största ackt.

All granlåt måst hon ha, skönt hon ock then skal läna,
Och frågar icke om slikt mannen kan förtiena,

Elf blifva panquerot. Af then bar ock en man
Thet aldraringsta ei, som honom fägna kan.

Af apor, säger han, skal vara nij’nde slaget.

Gud nåde then, som en uthaf then arten taget!

Hon skaffar mycket ondt och skadligt uthaf sig.

För then bevare Gud hvar redlig svän och mig!

Hon i åthbyrder är ei mer än apan fager,

Then vist förtrollat är, som sig en sådan tager,

Alt folck tbe stadna ther, the henne se framgå,

Ocb barnen i hvart hörn, tbe ropa henne på.

Hon bryr sig ei ther om, at henne the skympfera,

Hon billar sig docb in äntå för skönst passera,

Ser onder uth ocb, när hon ler, är teken til,

At hon ei något godt i sinnet bafva vil.

Ty all tbes hog och id, til hvad bon vil uthföra,

Är alt på list ock svek och arghet til at giöra.

Af sådan fasligt troll har ock en stackars man
Thet aldraminsta ei, som honom fägna kan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/14/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free