- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 14. Johan Runius, Olof Broms och Olof Lindsten /
296

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skull* icke vara bäst, at änkling änkia toge,

Ocb ungersvän sin bäg til jangfra-kiärlek sloge?

Tben ena aäger så, at om thet älsta paret
Skall for all* andra par i alt ett mönster bli,

Så lär väl thetta bli på frågan rätta svaret,

At ungkarls til en mö är bästa frieri.

Så var tbet, säger ban, i början ordinerat,

Tben blomman är ock bäst, som ingen förr.handterat.

En annan gier til svar: Skal första giftet vara
En regla jast i alt, b var efter man bör gå;

Så kunde ingen sig med någon mennskia para,

Alt gifte skulle man då platt ur hågen slå.

Ty tbertil skulle vist då fordras alt för mycke,

Mång sälsam qualité och mångt omöyligt stycke.

Tå skulle tbe, som bär skull* ärna blifva makna,

Först vara utan synd, ja utan arfsynd ock,

Ofödda, utan slächt, nyskapta, spiller-nakna,

Barn-unga, fast ey barn, men oupväxte dock.

Och ändtlig skulle sidst Gud sielf af himlen stiga
Ocb them bär nedre i en trägård samman viga.

Tå skulle ingen få å andro gifte gånga,

Som en gång varit gift och mist sin såta vän,

Tå blefvo nätter vist för mången alt för långa,

Som skulle längta få en säng-kamrat igen.

Så at tbet går ey an, ta Adam och hans Eva
Til mönster uti alt för oss, som efterlefva.

Utaf titt första skiäl är grunden nu förskingrad,

Men hvad thet angår, som tu sen om blomman nämt,
At bon är aldrabäst när hon är obefingrad,

Så bör nu bär til svar ett oförgripligt skiämt:

Yiltu en sådan ha, så måst* tu tig förmumraa
Och så se til bvar tu kan få bli jorde-gumma.

Then tredie kommer til ocb vil en domar* vara,

Han tror at ban med skiäl then andra straffa kan,
Som på then förstas tal så skymfligt ville svara:

Hålt inne med titt skiämt, tu juncker, säger ban.

Hör på hvad jag nu bar för saker fram at bära,

Jag skal ebr bägge två nu strax quid ju ris lära.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/14/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free