Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En giör mera än som mänga,
Fängslig kan en frij-man fånga.
Jag är ett undeMing, som år båd‘ starck och svag
Och många broder bar, som fogo styreka aga:
Förr än tbe af hvarann tbet bästa råd utfråga,
Sam*komsten måste skee på en viss samle-dag.
Hvar en sig fängzlig geer ocb låter binda sig,
Som ovant är i fällt, når man skall uth at fack ta,
Dåck utan båjor vij eij strijden öfver mäckta.
Vår gamla lössen är: Slå till, plass plass, ocb tijg.
När slaget ändat är, bvar en går hem till sitt,
Tå blij vij lijksom föör beel vanckelmodigt svaga;
Then, som min gåta kan i ackt all tijder taga,
Lär bästa lyckan få, min ord tu troo man fritt.
xx.
Fast Mars och Mors i Norden rasar,
Doch Astrild eij för Neptun fasar,
Man flätar ’hop een silfver crantz,
Då Venus sieif går med i dantz,
sannat då
högvälborne herr baronen
och kongl. ammiralitets-capitainen,
Herr lohan Gustav Ankarstierna,
med
then edle och välborne jungfruen,
Jungfru Hedvigh Silfvercrants,
i odödelige kärlekens neetar-söta värekstad kröntes med
heligdommen8 siIfver-crants,
Hvilcken act Gud evigdt signar ^
Med alt sieif begiärligt gott
Till thess tijden nederdignar
’ Och har nådt sitt fulla mått.
JU är under baran sky nordstiernan klarast lyste,
Föll jag i diuper sömn ocb tyckt jag Astrild såg,
Hur han vid bafvetz strand gaf achtning på bvar våg
Atb skieppet Oland ocb med plira ögon myste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
