- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 14. Johan Runius, Olof Broms och Olof Lindsten /
355

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Runius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han gick til porten, slapp ock in, jag horde bur* han stampa
Och på the första trappesteg näst dören gick ock trampa.
Men inte kund’ jag se, at han kom öfver porten opp,
Förr än ban efter en lang stund til mörcka gangen I opp.

Ther med försvann tå tbenna syn. Och en kom in och ropa:
At gamla cåmnern herr Mon tin sin ögon lagt tilhopa.

I början var han substitut at hålla häradsting,

Se’n blef han til borgmastar’ giord i staden Linköping.

Var ärnad först til rådman bli, som skuli’ ha præsiderat
I Norrkiopings stads under-rätt, men blef eij installerat.
Tber efter uti Calmar-län och uppå Ölands ö
Han under-lagman varit har, men skull’ i Stockholm dö.

Ty blef han ock en cämner hår, först extraordinair’,

Så ordinari* efter åt och åndtlig sidst primaire’.

Tånck, trettf åhr ban cämner satt, kund* aldrig rådman bli,
Var fiorton gångor på forslag, men lyckan stod eij bi.

Doch had‘ han thet, som lyckan sielf och hennes korg braverar,
Ed vördnad diup för Gudz forsyn, som veridens lopp regerar,
Godt tålamod, fromt sinnes lugn, en stor fornoyligbet,
Som giord* at åtb alt afventyr han roera log ati gret.

För lapp‘ri gråta lemnad* han åt barn och stackars dårar;
Men när ban daglig bad sin Gud, då spard* han inga tårar.
Vid domstol’n bar ban i förstånd och sarovet varit klar,
Fast ån ban, som rättvisan sielf, på slutet blinder var.1)

Men fick ban har på solens lius eij se sig mätt ocb glader,
Så ser ban nu et evigt lius i sielfva li use ns fader,

Och om han här så högt eij opp på äbretrappan gått,
Så har han nu i himmels bögd then rätta ähran fått.

*) Hos hedningarna, särdeles the Tbebaner, har man målat
rättvisan blind, lika som hos oss med förbundna ögon, til at beteckna,
at hon inte anser personen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/14/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free