Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Lindsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Docb måst, sora är at undra på, thet ibland qvinno-kön,
’Här uti Svea fins, hälst en, som mången fierran känner,
Af lärdoms skald i många språk: Sophia Lisa Brenner,
Soro bundit hop en rosenkrantz med lager evigt grön,
Men Runius har i vår tid framtedt the liufste blommor,
Som nånssin af Parnassen kan uptas then skönste sommor.
Ibland the andre, som nu fins ther nämdes J. och P.
Af samma orden O. och N. två lyckliga poeter,
Jämpt* thet the i sitt rätta kall ä präster och propbeter,
Tben tridie var af högst beröm i skald-konst O. och B.
Och många fler med värdigt lof, Hofsten och doct. Linder,
Som dagligt i vårt Helicon the skönste krantzar binder.
Thet är väl flera af then art, som bör med lager gå,
Som fins, förutan ädla män, som kan, men vil ey nämnas,
Som vet at skalder ha förackt, vill helre ute lämnas;
Thess namn jag dy ey tecknar opp, fast the bär borde stå,
Meriter hafva the ändå, men åhren de ey äga,
Docb framdels torde theras pund raång andras öfverväga.
Ther kom ock Momus elf Zoil, jag mins ey namnet rätt,
Fram i thet värda Pboebi skråå bekläd med räf-röd kappa,
Förtretad at ock han ey var upnämd på bedrens trappa,
Han bullra fram ther någre ord af afvund på sitt sått,
Hvad må man väl om skalde-folck til något värde tycka,
När aldrig ännu nån poet har haft nån sårdels lycka?
Han sade: Sielf til olyckan var Lasse sin prophet,
Columbus, Stiernbielm, Wexion’, fast de än varit snälla,
Har the dock i sin lefnad ey här varit sårdels sälla,
Han bad ock mig at vända gen agera en poet:
Doch svarte jag hel oförskräckt: Fast odygd dygden hatar,
At aldrig jag så ädel konst, then jag fått smak på, ratar.
Fast verlden nu har thet maner, at hon ey lönar väl
Then som med konst rätt vijsa vet på dygd och last en skilnad,
Och then ey skonar hvarje stånd ge sannings vigt til fyllnad
Måst doch thess lärda sinnes värck i längden niuta skähl.
Hvad gamla skalder lemnat har thet håls nu hos the lärde,
Som äfven hos alt redsint folck i största pris och värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
