- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 16. Samuel Westhius, Gabr. Tuderus, W. von Rosenfeldt, Lars Stjerneld, Didr. Granatenflycht, Daniel Achrelius, Johan Risell, Lars Salvius och Olof Carelius /
200

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner von Rosenfeldt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Orpheis oeh Earidie*.

Ha som Apollos son, den stora theologen,

Poet ocb harpenist, Euridice, sin trogen

Ocb kyska åchta deel, ey kande f& igen,

Sen ban emot forbud ansåg sin kiära vån,

DÅ gick han enslig bort, sitt sorgestånd betrachta.
Orpheus ville ey qvinkiärleek mehra achta,

Euridice hon var, sona både dag och natt
Upå hans hierta lag, hon var hans dyra skatt.

Han taar sitt strengaspel, går skogleds bort och dvaler,
Han drog bedröfvat ben till Hæmns berg ocb daler.

I tiokan ödemark, der tog ban sitt qvarteer,

Bland villa artad diur så satte han sig neer.

Altsa begynte han på harpan sin at röra,

Sin bimmels-liuflig röst så latte han och höra,

Han sång ocb spellte ah uthi melancholij
Och echo 8tcmbde in med mångadubbelt gny.

Alt det, som rörligt var, af foglar upå trähna,

Af dinren små och stor, af tam och villan fåhna,

Så kande hans musich, ded edla barmonij
Betaga, så at de ey vore mehra frij.

De komme hopetals, förändrat af naturen,

Den grymmer var, blef tam och tystnade som muhren.
Ett leyon var ey mehr betänkt npå sitt rooff,

Ey biörnen roebra arg, ey vargen mehr en böff,
Ey var och biorten rädd, ey baren mehra skygger,

Ey spende höken mehr, så fan sig dnfvan trygger.

För Jupiter drabant sig bögde trana dijt,

Lijk som de hade lust at höra på med flit.

Ja, höga berg och klyfft ocb klippor han beveekte^

När han så herlig sång och upå harpan leekte.

Pan måtte gifva tapt, stack pijpan i sin säck,

Och hans klöf-fotat folk ey kunde, holla sträck.

De fromma Driader, de flöge staa at fläta
Een krantz af lagerlööf, att på hans hufvud sätta,
Eolus snörde till sin väderfulla säck,

På himmeln syntes ey en svarter mollenfläck.

Men acb, hvad olycksfall, sij huru verlden spelar,

At dygd och oskuld blijr förfölgd ocb ey inebr gieller,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:04 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/16/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free