- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
4

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tänd hjertat opp i brand och lät af sådan låga
Förståndet få sig ljns och viljan få förmåga
Til thet jag sjunga tänkt, gif oförtrutenhet,

Lät mig af höjden styrkt och underrättad blifva,

At så med eftertryck titt lidande beskrifva,

Så satan dör af barm och spricker af förtret!

Men hvar vid lag skal jag titt lidande begynna,

Min bulde frälserman? Månn* mina tankar hinna
Så långt tin jämmer biodt, så vidt tin vånda räckt,
Från thet tu fadrens thron i jämmerdalen bytte,

Och’ från tiel himmel ned til stall och krubba flytte,
Tils man til lön för slikt tig sidst på korset stäckt?

Dock, tbetta tör jag med tins andas tilbjelp våga;
Jag vill ej börja just vid ändan af tin plåga,

Vid slutet af tin kamp ell’ litet för tin död;

Jag åtrår jämmväl se, hvad enkom verlden drifvit,
För bvilkens kärlek skull tu himlen öfvergifvit,

At bon så bat som bån tig strax til välkom böd.

At hon, för thet at Oud sig sjelfvan så förnedrat,
Och Adams afkomst mer än änglarna har hedrat,

I thet han, sanner Gnd, sann mandom tog uppå,
För thet Gud, rum bos sig åt människan beredde,
Kom hon Guds egen son, tben en* ocb evigt-födde,
A t födas menniska bort i en boskaps* vrå,

Then alla himlars rymd med handen öfverspänner,
Upfyller ensam alt och inga gräntsor känner,

Then, medelst intet ram hålls in- ell’ utestängd,
Tben ser, på thet han nog theraf må skönja kunna,
Hur kär ban Zion år, hvad godt de honom unoa,
Til sälskap tberas nöt, ocb sig i krabban trängd.

Så fågnar verlden tig, nyfödde Jesu lilla!

Then förste menniskan then torde sig inbilla,

Then torde bjuda til bli lika bog med Gud,

Tu vilt vårt första brott ock bärmed först umgälla;
När armod och förakt i sådant skick tig ställa,

At träi, ja trälens trål, äon’ har en mon förut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free