- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
39

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tio vällust-gifna sjal, som intet är beqvämlig,

Åa sinom skapare til lefva otacknämlig,

Far tygellöst til väga uti sitt raseri;

Sen hon forgäfves vänt på nya sällsamheter,

Utbrister hon af harm dels flat, dels åter beter,

Ån i försmådelser ocb än i gäckeri.

Ehuro vis ell’ vill en konong sig må skapa,

Hans hoffolk ser man strax hans seder efterapa;

Så snart Herodes för en dåre Jesnm tar,

Hos hvilken dnnsterna af svart förbränder galla
Omåttligt bjernan tryckt, ja then förryckt med alla’y
Är ingen hans betjent, som sina glosor spar.

Vill herren af förakt i b vita konungs kläder
Begabba frälsaren; bor spott*, har spefullt gläder
Hans hofstat sig tberåt äno’ tio resor mer;

Tiis kongen trött af le til Jodarna sig vänder,

Them samt med fångan til Pilatom återsänder,

Med lika böfligbei, alt efter hofmaner.

Här möta oss, min själ, vid alt, som föreveter,
Oodomligt heliga ootransakligheter:

Ett djup af hemlighet, ett svalg thet andra når.
Förnuftet måste bår ge sviga ocb försvinna,

För ingen menniska är möjligt til besinoa,

Hvad magt Gud öfrer sig hår kärleken består.

Mig är ej obekant, hvad välde kärlek äger
Ibland oss människor; jag vet, at ingen säger
Vårs sinnes böjelse en själ beberrska kan;

Jag vet til hvilken grad then böjelsen har hunnit:

Ja, at mao vänner har i verlden fordom funnit,

Som villigt vågadt sig i döden för bvarann.

Men, nämn ell* vis mig en, then sådan ofog drabbat,
At han förat sig sedt bli drillad och begabbad,
Föraktad och försmådd och dock af kärlek brann
För hätska fiender en faslig död at lida.

Hvar kärlek oförskyllt är verkande så vida,

Visst uppenbaras ther personlig Gud ocb man.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free