- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
78

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men desse har bak om, som sig i mörkret hålla
Är sådan godlos hop, hvars grofva laster vålla.

At Herrans vrede dem forbistrat oeh forskrakt,

Når hans rat visa ris båls öfver dem ntstråkt.

Fro Högfärd famlar främst, des bals och hofvod smycken
Betyga, at anno des stålthet mer äo mycken,

Fast hon med häpnat stor sig til fortviflan vet,

Hor hon mot vanan sin så diopt skal störtas aed.
Hvar grof och dödlig synd har bär sin egen plåga.

En, den af otamb lost. otaf en syndig låga

Framhårdigt brunnit har, lär il la gie sig ved,

Når svafvel-lågao sidst fortar hans kitzligbet.

Och en, den all sin tid vändt rätten oti galla,

Och hvad som orättvist ei velat orätt kalla,

Lär finna mindre q val af det han är fördömd,

Än när han hör, at Gud för rättvis blir berömd.

Hor* lär en afvundz-siok i afgrund fasligt tiuta,

När Gudz utvalde barn få Gudz åskådan niuta.

Och den, af fråsseri et dagligt handvärk giör,

Lär goagas af en matk, den aldrig, aldrig dör.

Men den, som haft sin lust sin nästa at belioga
Och til hans smälek argt ur egna finger suga,

Blir påmint, hvem som bär hans ettertuoga skämt,
Då, när han honom där blir af den onda låmt.

Kårt, hvar en gudlös lem, som här med synden spelat
Och sig i nådens tid alsintet bättra velat,

Lär tosend plågor ha, men fasa måst för den,

Hvar hans regeringz synd af straffet kan’s igen;

Men den upriktigt from och sanna Cbristendomen,

Som slikt förargligt alt osmittat undankommen,

Blir, på så mycken ångst, som henne stadigt möt,
Utaf Gudz almaktz lins med strålar öfverströt.

Han som är A och O och alt den samma blifver,

Och i sit sanna ord oss härom visshet gifver,

Har, at hans ord och tal evinnerlig skal stå,

Med evighetens ring där sielf tryckt seglet,på.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:35:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svsf/17/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free