Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mig går det alt emot, och jag allena lider,
När andra bugna sig af åbrsens glada tider,
Dock gläds jag af den frögd, som jag förvänta vet,
Når tiden runnit ner nti en evigbet.
O buru stor, lär mig den glädie förekomma,
Som Gud dår tillberedt ocb årnat sina fromma,
Mot den all veridsens lust må liknas vid en dröm,
Oär får jag mätta mig af vällust, som en strom.
Åhr 1724.
Då, med en utmattande siukdom, Herrans hånd bela våbren
varit svår öfver mig.
ila är den tid forband, at fikon-trädet knoppas,
Den tid, på hvilken jag ock min förlossning boppas.
Jag hoppas, som med kors jag åter hemsökt år,
At Gud, nu innan kårt, med biålpen komma lår.
Jag spår mig en gång fri för all min vedermöda,
Min kropp en stilla ro i jorden bos de döda,
Min siål jag idel frögd i Cbristi rike spår,
Jag spår ocb boppas, at nu blir mitt glådie-åhr.
Ett åbr, som aldrig sen fördels i åbrsens tider,
Som ej förändring mer af ny och nedan lider,
Som i sin runda längd alt jämt och lika står,
På hvilket solens lius ej up~ ell neder-går.
Far våhrens frögd, farväl, far tid och alt ur minne,
Jag sluter veriden ut, ocb himlen i mitt sinne.
Jag öfvergier mig sielf, och från min hydda far,
Den frögd mig bidar, jag i hoppet vunnit bar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
