Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vårtes slitande. Ej, sade storken, det är lätt att bota,
allenast vid mitt förordnande diæten i akt tages. Däruppå
satte ban sielf honom till en begynnelse med näbben ett
starckt clistir och böd derhos, ban skulle nu akta sig för
salt. vattu och altid hålla sig vid friskt gräs. Patienten
infant sig flitigt bos läkiaren och fortsattes med förenämde
ränselse dageligen en tid bårtåt, bvaraf hästen blef så
medtagen, at i det stället han förr kunde gå till storken,
storken nu måtte komma till honom. Under påstående cur
blef hästen äfven ansatt af en bröst-siuka, hvaremot
storken var genast färdig med åderlåtande, hugger honom ett
hål under halsen och låter eu boper blod utrinna,
säjan-des: O, hvad stygg blod, hade icke detta utkommit, så
hade ban, innan ett dygn, legat död. Någon tid härefter fann
patienten sig alt svagare och svagare, då man åter flere
resor fortfor med åderlåtning, hvarefter, i stället för en
förväntad bälsa, orkelösa och vanmäktighet sig infunno.
Nu, sade storken, är alt det onda utöst, nu hafva både
magan och blodet sin rätta gång och beskaffenhet, således
bar man hittat på sielfva siukdomens ursprung, härefter
varda ett nytt lif och nya krafter sig infinnande; begiärte
därmed vedergällning för sin möda. Patienten såg sig
besviken och i glädie at slippa vidare marterande, böd gifva
honom något rundeligit, på det, sade han, at fast man
råkat i skadan, man dock må undvika skammen. Sedan
söktes råd hos alla dem, 6om råd gifva kunde, men
storken bade lagt så god grund till bättring, at intet försök
mera ville anslå. Ånteligen begiärar ock strutzen allenast
at se på den siuka. När sådant vardt efterlåtit, sade han:
Sleroma doctorer hafva bär vist sine prof, men får jag
läg-gia banden härvid, så står alt det förfallna ännu at
up-rättas. Den siuke, som viste sig ingen så stor plåga
vara öfrig, som den han redan undergått, svarade i ett
tåligt sinne: Man tillåte ock denna fritt försök med mig. Här
uppå fölgde hopetals blandningar och salvor, krydder och
tillredelser, dock alt förgiäfves. När nu alt hopp var ute,
sade patienten: Ach, jag olyckelige, som på mig sielf måst
förfara det jag af andra tillförene har bördt, at i
läkiare-konsten finnes de masta klåpare.
O, ädla läkar-konst, dig bord ett evigt värde,
Så framt uti ditt skrå ej fans for många lärde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
