Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Paulinus' vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ey fadren Abrahams, men Beli slemma barn,
Är detta na hans löhn, som ehr af träck och skarn,
Af träldom, håån och spott, en oförlijklig hiälte,
Uhr stålta Pharaos-land på frije fotter stälte,
Som dig, o Israel, i Öknen, i din nöd,
Lätt bergen sijla must, lätt himlen rägna brod?
lehova, härars Gud, den I ey nämbna torden,
Är han så jämmerlig af ehr tillpyntad vorden?
Det anlet’, hvilkets skeen ehr syyn eij tolde då,
När I med skälfvand’ been på Sina-berg månd’ stå,
I det nu spotten I, det måst’ af eder lijda
Förbannad’ näfvars slaag, det måst’ af törne svijda.
0 meer än blinda folk, säg, hvem din Gud doch är,
Säg, hvem du meer^ till Messias än begiär,
Om icke den hoos dig’de undertecken giorde,
Dem lijke alldrig du af någon mänskia sporde?
Sij, vatten blifver vijn, sij, brödet tusend’ fahlt
1 händren giäser op; den aldrig hade talt,
Han tahlar; aldrig sedt, han seer; den aldrig gångit,
Han springer; Pluto sielf det rof, han nys undfångit,
Spyyr op igen; Neptun och raska Eolus
Moot vi 11 ian stilla måst sin fräsand’ bölliors bruus.
Ja, dieflar drifves uth med väldigt ord, som sielfva
Hans guddoms mayestet bekiänna måst och skiälfva.
Men, stoore Salems stad, är ingen dock i dig
Bland alt dett folck, som nu till Påsk infinner sig,
Den någon yncka bär, den ett medlijdand’ ögå
På honom hvälfva täcks, som qväls på korset höga?
Är ingen Sidons-boo, är ingen Idumee,
Som sin miskundsamheet det ringsta låter see?
Ach ney: han lijder törst bland dem han nylig spijste
Med fisk och biugge-bröd; de äre nu ey sidste
At rista hufvuden, att tahla gabberij,
Dem han gaf nylig måhl och giord’ af siukdom frij.
Dem han gaf hörss’1 och syn, haa nu sin lust och nöije
Utaf hans uselheet; de giöra speel och löije
Af all hans klagelåth; med hugnad de nu sij
Hans öron döfvna bort, hans ögon mörcka blij.
Ach, ach, så kom doch, jord, kom, himmel, hit att gråta!
Kom, alla himlars här, fast ynckelig at låta,
Kom, lufft, och sucka, kom, i elementer all,
Och qvijda, kom, häf op ett sorg- och jemmer-skall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
