Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Wexionii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och kan Diespiter våhl sielfver biada tråss.
Den dolska kyrkan är ey aller der man meenar,
Jag torde säija, at han altijdh hade sedt,
Helst när med tvenne skatt han lyckelin forenar,
Hvad tvenne varit har, så at det blifver ett.
Vårt såta hionelag det kan oss vitsord gifva,
Hor jn hans vissa skått ey feela om sitt måbl,
Men träffa ända fram dit som dhe sände blifva;
I dy at och hos dem det sköna Astrildz ståål
Har vächt een himmelsk drifft, een låflig älskogs-bråna*
Een ömse kärleek och begärsel til hvar ann;
Een egenskap, der dhe aff turturdufvan låna,
Som medh magnetens art med rätta lijnas kan.
Dock har ey något lööst el T slipsigt älskogz-tycke
Föreent dhem med hvaran, men begger dera dygd
Medh en belåtenbeet, som äger dygdens smycke
Sampt är på ährans grund och hvijta vingar bygd.
Herr brndgnm, hvars beråd staår billigt att berömma,
Som på den rätta grond’ sin tanckar stedz har tänckt,
Den Gaden, som ey plär dhe sina nånsin glömma,
Har honom medh en from och dygdig siähl beskänckt
Han får éen hurtig dam af seedig art och miner,
Man sijr det varit Guds och himlarnes besluut;
Aff hennes upsyn ett behagligt ämpne skijner,
Det ögat bättre kan än tungan tyda uth.
Dbess kyske hierta måst med hans tillijka bränna
Fast hennes ährbarheet dhet håller inom by,
Ja, tijger munnen skjönt, geer ännet dock tilkänna
Den reena kärleek, som derinne ligger; dy
H008 fruntimbret är nu kommit til een vana:
Dhen står ey altijd fritt at stafva J och A,
Dess villia måst uthi een bemblig suckan stana,
Och neij som oftast är ett hjerterörand ja.
För den skuld blijr han säll, hans sohl må aldrig skyla
Dhet vrånga olycksmoln, bordt ängzlan, suck och pust;
Sig driste ingen fråst dess varma säng att kyla,
Här står hans andra hälft, hans ögn- och ungdoms-lust.
Hon har och, jungfru brudh, ey minder fög at tacka
Sin Gudb, som henne giordt all vägen iempn och reen
Opp för den hala klint och branta elskogz backa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
