Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magn. Gabr. de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt gold; men den, som uppbygger ej blott slott till
prydnader för landet, utan äfven tempel för andakten, som för
bildningens och christendomens spridande offrar detta guld,
borde väl fritagas från misstydning om driffjädrarna til!
så ädla handlingar. Säkert är, att han såsom Mæcenat
ännu är af ingen svensk man öfverträffad. “Derfore*
— yttrar Franzén — “lyser ock hans bild hos efterveriden
oaktadt sin skugga, och genom sjelfva den, lik en tafla
af Rembrandt. Drottning Christina, som ej kan hindra
hans namn att i historien åtfölja hennes, måste äfven i
vetenskapernas verld se hans ära i bredd med sin, om
icke öfver den, åtminstone iuom fäderneslandet. Det
prunkande beskydd de af henne vunno, tjente mera att göra
henne sjelf utom riket ryktbar, än att hos hennes folk
befrämja upplysning och lärdom.
De la Gardies motståndare hafva velat antyda, att
han först i motgången sökte sin tröst i religionen; men
de många skolor, han för religionsundervisningens
befrämjande inrättade just under sin lyckas mest lysande tid, tala
ännu emot slika omilda omdömen, och de psalmer, han
diktade under olyckans och bekymrens dagar, vittna
nogsamt, att det icke var första gången han sökte och fann
sin tröst i Gud, då han sjöng:
“I mine nöd du med mig stå,
Lät mig din nåd ej sakna,
När jag af verlden måste gå,
Att jag må glad uppvakna
I paradis, der till ditt pris
Mitt hjerta och min tunga
Skall helig dig, fast gladelig
Förutan ända sjunga.a
Såsom ofvanföre är nämndt, uppträdde grefve De la
Gardie tidigt som talare. Också utbildade han sig i denna
konst så, att han räknades till en af sin tids störste
vältalare. Att han9 tunga ej blott strödde blomster, utan
kunde tala ett kärnfullt, koncist språk, vittna följande
strödda satser, yttrade vid olika tillfällen: “Menniskan har
två ögon, Domaren skåde med det ena på jus, med det
andra på æquum, annars blir högsta rätt, högsta orätt
Man dömer ej menniskors, utan Guds dom, och orätt dom
är crimen læsæ majestatis. Domaren erinre sig derföre, att
han är Guds legat Honom är svårt att bevara ett godt
samvete, men det måste ske, annars följer i egen barm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
