Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk språklära - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
fornspråket; t. ex. Lagom är gamla dativens pluralis
af Lag, betyder derföre enligt lagarna. — Ty eller Dy
är gamla ablativens singularis af Den och betyder
derföre af den, o. s. v.
Om Prepositionerna.
11. Prepositioner (Bestämningsord) •
sättas vid nomina, för att på detta sätt närmars
bestämma ett förhållande, som man ej kan
eller vill bestämma genom adverb; t. ex. Han
kommer till fäderneslandet, i st. f. ad verbet
Hem.
12. Prepositioner finnas af många slag.
De vanligaste äro följande: a) De, som
nyttjas för att bestämma till rum; t. ex. Bakom,
Framom, Förbi, Hos, Ofvanpå, Öfver, At
m. il. b) De, som nyttjas att bestämma både
till tid och rum; t. ex. Före, I, Kring,
Om, På, Vid, Under, m. fi. c) De, som
nyttjas att bestämma sättet och andra
förhållanden: t. ex. Af, Genom, Med, Utan, m. ß.
Anm. Några prepositioner kunna icke st& ensamma,
utan äro alltid fästade vid andra ord, och kallas
derföre OItskiljeiiga (Inseparabh) prepositioner;
också Phefixeb. Sådana äro Be befalla, Bi
bifalla, Er ernå, För förtära, Miss missvext, O ovan,
Ser serskild, Fan vanställa, V eder vedervärdig m. fl.
Om Konjunktionerna.
13. Konjunktioner (Bindorü) kallas
de partiklar, som nyttjas att sammanbinda
satser. De äro af åtskilliga slag; såsom:
Anm. Rera Konjunktioner kallas de, som
sammanbinda tvenne sins emellan oberoende satser. Hit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
