Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ FÖRFATTARE FRÅN 1840-TALET.’ 235
att på gräsligheternas väg väcka starka sensationer. Bet är
synnerligen den nyare franska skolan med sina heroer, Victor Hugo,
Sue, Solié m. fi., som här visa vägen samt inom nästan alla länder
hafva vunnit efterbildare, och icke minst hos oss*). Anmärkas
bör dock kanske, att sensationsromanen visserligen har äldre anor,
särdeles i Tyskland; men det var likväl hufvudsakligen de nämda
franska mästarne i det gräsliga, som, återgifne på vårt språk och
här framkallande talrika imitationer, gjorde honom hos oss inhemsk.
Att de starka passioner, de nedriga intriger och hårresande
händelser, som i arbeten tillhörande denna skola äro nödvändiga
ingredienser, fullkomligt följdriktigt för sina skildringar tarfvade ett
annat språk, äu det lugna som tillhör den sannt episka berättelsen,
märka vi lätt uti den uppskrufvade och bombastiska stil, hvilken
ej ens snillena af denna skola kunnat fullt undvika och som
naturligen hos imitatorum pecus är ännu mera i ögonen fallande.
Allt detta sammanlagdt, torde det vara ej blott ursäktligt, utan
till och med oundvikligt, att de literära produkter från denna tid,
som förtjuste vår barndom och ungdom och till hvilka vi med
mycken pietet såsom män åter vända oss, ej nu mera kunna blifva
föremål för en så högstämd benndran och så oblandad njutning, som
då. Bet är endast mästerstyckena gifvet att lika sympatetiskt
tilltala alla tider, och dessa kunna dock aldrig, minst hos ett litet folk,
komma att utgöra mer än ett fåtal. Sjelfve Tegnér gör långt ifrån
samma intryck på den nuvarande generationen, som på den
föregående; Selmas och Fannys sångare kan visserligen ej dö, sålänge
svenskt språk finnes till, men i allmänhet taladt har han dock fallit
i glömska; och af gustavianska tidehvarfvets storheter torde
namnen vara det enda reella, som ingått i vår tids allmänt literära
medvetande. Under sådana förhållanden kunna diktkonstens di i
minores ej begäia att blifva särdeles långlifvade, helst om de
tillhört en sådan period som den nyssnämda, hvars karakteristiska
drag knapt nog återfinnas i den nuvarande tidens anlete. Det bör
tvärtom snarare förundra, att inom loppet af några år blifvit utgif-
*) Vi nämna härvid i första rummet Ridderstad samt den något
senare fru M. S. Schwartz med hennes nästan otaliga efterhärmerskor i andra
hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
