Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNLITERATUR. 383
annorlunda. De drag af tacksamhet och oegennyttig kärlek för
det rätta, som möta oss ej blott hos den förfallne och i vissa fall
lumpne Dick Swiweller, utan ock hos den till följd af svält och
misshandel baksluga, misstänksamma och tjufaktiga s. k.
markisinnan (i antiqvitetsboden) förvåna oss visserligen, hvilket nästan
ännu mer är fallet med mr Meagles (i Dorrit), den hederlige,
hjertevarme borgarens fåfänga och förkärlek för de förnäma. Men
dessa motsägelser äro ej sådana, att de beröfva de i fråga varande
karaktererna deras sanning, snarare tvärtom. Hos en eller annan
af förf:s figurer återigen kan man väl anmärka en vare sig så hastig
eller så radikal förändring af hans väsende, att hon stöter vår
fordran på antingen inre eller yttre sannolikhet. Vi fästa oss
härvidlag mindre vid t. ex. den totala förnyelsen af mr Scroogs
(i Julaftonen) inre och yttre mennniska, som försiggick på en enda
natt, ty under densamma genomlefde han hela sitt lif, ej en gång
vid den plötsliga förändring, som gjorde den illvillige egoisten
Tackleton (i Syrsan) till en sällskaplig och älskvärd man; ty det
skimmer af poetisk mystik, som ligger öfver dessa båda berättelser,
fråntager anspråket å sannolikheten en stor del af dess stränghet.
Deremot hafva vi i detta fall en anmärkning att göra mot den
i öfrigt så intressante och väl tecknade mr Dombey. Hon är
visserligen ringa, men just derför sådan att Dickens borde undgått
henne. Så vacker och sann som den stora omstörtningen af hans
väsen är, hvilken förorsakas af de öfver honom hopade olyckorna
och har till följd att han med en nästan sjuklig kärlek fäster sig
vid det forna styfbarnet Florence, så litet förenligt med hetø hans
föregående förefaller han oss, der han till slut sitter och i den
gamla maderan klingar med kapten Ned Cuttle. Oss synes
nämligen erfarenheten ådagalägga, att en menniska har lättare att
förändra sitt inre, att öfvergå från hat och högmod till kärlek och
ödmjukhet, än hon — åtminstone vid äldre år — har att förändra
sitt yttre sätt samt bortlägga fördomar och vanor, förvärfvade
under ett helt lif.
Var fantasiens rikedom ett af de utmärkande dragen hos
Dickens skaldegenius, och kom den honom till och med någon gång
att, såsom vi sett, lemna å sido den hvardagliga verldens prosaiska
förutsättningar för att göra en lustfärd i de poetiska drömmames
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
