Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
OM DARW1NI8MEN.
af Wallace uppstälda regeln skall jag icke här inlåta mig — jag
fattar blott icke, hvad som tvingar oss att antaga det eiia som
grund mer än det andra. Den insigt vi vinna i fenomenernas genesis är
i alla fall blott illusorisk. "Vi inbilla oss", säger Darwin till sina
motståndare, "alltför lätt att vi förklara en sak, under det vi i sjelfva
verket blott upprepa ett faktum." Han har deri otroligt rätt.
Naturföremålen bilda på detta sätt tillsammans en ofantlig
mosaik. På afstånd ger det ett belt intryck; kommer man
når-mare, upplöser sig detta i en ytterlig sönderstyckning. Allt har
sin grund och sin nytta för sig, och tanken, som vill förena dem
igen under ett enda stort ändamål, finner detta ingenstädes.
Att skapelsen framstått så slösande rik i färger och former
blott för att, liksom "leksakerna i en bod", förnöja menniskans öga,
en sådan åsigt må bero på en "förkastlig naturåskådning". Jag
skall alltför gerna medgifva det. Men icke står den åsigt med all
sin förmenta vetenskaplighet på en högre linea, som i varelsernas
organisation, sådan den nu står färdig för vårt öga, mäter allt med
den omedelbara "nyttans14 tumstock, eller som, om något ändtligen
skall gå derutöfver, förklarar det ur den accumulativa verkningen
af tycket hos en fjäril- eller fogelhona. Darwin betonar så strängt,
att begreppet skönhet alls icke beror på någon real qvalitet hos
det beundrade föremålet — svårligen kan denna förklaring
tillfredsställa honom sjelf — men här har såsom verkande orsak till något,
som dock i alla tider aftvingat sig menniskors beundran, blifvit
infördt något, som jag skulle vilja kalla det subjektivas ömklighet.
Det sköna har nog äfven sin objektiva sida och frambringas Yftl
icke så uteslutande bakom synnerven allena. I tinget sjelf hvilar
en tanke; den möter blott en annan i hemligt förstånd. Dön
anmärkningen, att "föreställning om skönhet i naturscener först i
nyare tider uppstått" ligger väl för oss något på sidan om ämnet,
men den bidrager dock att belysa författarens åskådningssätt i sin
helhet och pekar betydelsefullt hän på några punkter i "Descent
of Man." Skall tonvigten hvila på ordet pittoresk, så må den ha
sin sanning. Men han synes ha glömt, att en bok af mycket hög
ålder i uttryck, hvilkas mäktiga höghet ännu står oöfverträffäd —
och alltid skall göra det — prisat naturens skönhet både i scener
och i enskilda gestalter. Visserligen, här är ej lyrisk känslosam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
