Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO EVOLUTIONSLÄRAN OCH KRISTENDOMEN.
kunna hämtas från motståndet af de strömningar, hvilka måste öfvergå
all mänsklig föreställningsförmåga, kräfver hans argumentation, hvilken
stödjer sig på lagarne för afsvalning, ringa vetenskaplig underbyggnad
för att blifva förstådd. Hvar och en vet att varma kroppar svalna, och
att svalningen sker hastigare eller långsammare allt efter kropparnes olika
sammansättning. På grund af förökningen af värmegraden, ju längre man
tränger ned i jorden, är det tydligt, att jorden håller på att afsvalna, och
vi känna genom experiment inom vissa gränser, efter hvilken lag dess
substans (de ämnen af hvilka den är sammansatt) afsvalnar. Däraf följer,
att vi approximativt kunna beräkna, huru varmt det var för så och så
många millioner år sedan. Nu är det visst att på en tid, då på jordens yta
var 50 grader F. varmare än det nu är, kunde intet lif finnas på vår planet,
och därföre kunna vi utan svårighet fixera en tidpunkt, före hvilken
organiskt lif icke kan hafva existerat på jorden. Stödjande sig på detta
åskådningssätt, begränsade lörd Kelvin tiden för det organiska lifvet på
vår planet till 100 millioner år, och professor Tait nedsatte dessa 100
millioner till 10. Men å andra sidan stå geologernas och biologernas
fordringar. Länge innestängda inom folkkronologiens trånga gränser
hafva de muntert tumlat om i sin unga frihet. De hafva slösat med sina
millioner år såsom en slösaktig arftagare, hvilken genom extravaganser
håller sig skadelös för sin ungdoms försakelser. Men det kan icke
bestridas, att deras teori kräfver detta spelrum. Om vi tänka på de
vidsträckta afstånd, öfver hvilka Darwin förer oss, från tiden för manetens
uppkomst på urstranden till tiden för människans uppträdande, sådan vi
nu känna henne; om vi betänka, att den ofantliga förändring, som
behöfves för att transformera den ena arten i en annan, är åstadkommen
af en rad generationer, af hvilka hvar och en fortskrider genom en ringa
variation af sin företrädares lifsform, och om vi än vidare besinna, att
dessa successiva förändringar äro så små, att under loppet af vår
historiska period, låt oss säga 3,000 år, denna progressiva variation ej
avancerat ett enda märkbart steg hvad beträffar människan och de djur och
växter, hvilka vi känna till, så måste vi medgifva, att för en så vidsträckt
kädja af förändringar, hvars kortaste länk är längre än vår kända historia,
biologerna ej komma med någon orimlighet, då de fordra åtminstone
många hundra millioner år för fullbordandet af dessa förvånande
processer. Om nu matematikerna ha rätt, kunna biologerna ej få hvad de
begära. Om för riktigheten af de senares teori organiskt lif måste ha
existerat på jorden för mer än 100 millioner år sedan, måste det vid då
rådande temperatur ha existerat i gasform. Maneten skulle ha varit
upplöst i ånga, långt innan han hade en chance att åstadkomma en
fördelaktig variation, som skulle göra honom till människosläktets stamfader.
Jag finner af ett föredrag af en af mina mest framstående företrädare på
presidentstolen, sir Archibald Geikie, att striden ännu är i full gång.
Matematikerna hålla envist fast vid sina siffror, och biologerna äro
alldeles säkra på, att matematikerna begått ett misstag. Jag vill icke blanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
