Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVOLUTIONSLÄRAN OCH KRISTENDOMEN. 156
slungad sten tillintetgör tyngdlagen, fastän den, trots denna lag, en stund
stiger uppåt. Undret är i allmänhet ingenting annat än uppenbarelsen
af andens välde öfver naturen, särskildt den gudomliga andens absoluta
herravälde öfver henne, denna Ande, som såsom det absoluta lifvet t. o. m.,
när så fordras, gör dödens makt inom naturen maktlös. Kristendomen
antager nu och bekräftar på det bestämdaste undrets möjlighet och
verklighet, såsom ock den själf är historiens under. Ty Kristus är ofvanefter;
logos, Guds evige son är i honom vörden kött. Drummond förnekar
däremot undret i den mening, hvarom här är fråga. För honom gifves
det intet annat under än det, som uppenbarar sig i hvarje blomma. Men
därmed har han ock brutit med kristendomens uppfattning af Gud och
värld och därmed med kristendomen själf. Ty endast den, som tror på
den Gud, som, icke insnörd inom de s. k. naturlagarnes tvångströja, på
ett personligt fritt sätt inlåter sig med oss utan att därmed göra sig
skyldig till någon »laglöshet» eller godtycke, tror på kristendomens Gud.
Endast han vet sig hafva den himmelske Fader, som Kristus uppenbarat
och som verkligen hörer bön, ja, och detta ända därhän, att han kan
förläna tron och trons bön makt att åstadkomma det, som eljest öfvergår
all mänsklig och all naturs förmåga. Att tala om ett verkligt religiöst
förhållande d. ä. ett personligt förhållande af faderlig nåd och
barmhärtighet å ena sidan och af innerlig tro, hängifvenhet och kärlek å den
andra mellan Gud och människan, utan att antaga Guds transcendens,
det är rent af nonsens. Därföre blir evolutionens blott och bart
imma-nente Gud, äfven den drummondska evolutionens, panteismens eller
pan-kosmismens, men icke kristendomens Gud.
Friheten. I nära sammanhang med den nu vidrörda frågan om Guds
förhållande till världen och tvärt om, står frågan om den mänskliga
friheten, fattad såsom förmåga af själfbestämmelse d. ä. förmågan att välja
på grund af motiv, som ligga i viljans eget djup. Är evolutionens
människa fri? Kan hon, sådan hon är af evolutionen skapad och bestämd,
äga denna frihet, i kraft af hvilken hon är herre öfver sin inre varelse
och i denna mening öfver sitt eget öde, sin egen utveckling och dennas
i dess beskaffenhet involverande mål? Drummonds framhållande däraf,
att evolutionen numera väsentligen är öfvertagen af människan, som inom
de för henne satta gränserna ej blott förfogar öfver naturens alster, utan
äfven till en stor del också öfver dess krafter, synes antyda, att han
verkligen tillerkänner människan friheten, såvida vi nämligen få antaga, att
den själfbestämning som människan utöfvar med afseende på sitt
förhållande till naturen, enligt D. får tillerkännas henne också i etiskt
hänseende. D. har emellertid icke yttrat sig härom, såsom han ej heller i
ett arbete sådant som det föreliggande därtill haft anledning. Vi kunna
likväl i alla händelser gärna antaga, att han tillerkänner människan frihet.
Vi hafva därmed icke tillskrifvit honom någon honom nedsättande åsikt.
Frågan blir då, om evolutionsläran, äfven i den spiritualiserade form, D.
har framställt den, lämnar rum för en verklig mänsklig frihet. För min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
