Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 8O- RELIGIONSMÖTET I CHICAGO.
kända afsöndrings- och intensifierings-régimes företräden. Världen kan
just nu ha mer orätt än vanligt. Låt oss därför fästa vederbörligt
afseende äfven vid sakens andra sida. Hade ej olika facer af religiös
åskådning århundraden igenom ägt tillfälle — äfven med hjälp af
historiskt gynnsamma fördomar — att verkligen arbeta fram hvar sin
egendomlighet och göra däraf det mesta möjliga, så vore i denna stund vårt
släktes arsenal af de högsta begrepp och ädlaste impulser mycket fattigare
än den är. Hade ej det eller det folket hunnit långt nog i nationellt
religiös utveckling, innan nya, vidgande och upplyftande rikedomar ur ett
annat, mäktigare folks andliga förvärf tillkommit, så skulle dessa utländska,
starka ympar ha sprängt och omintetgjort det hemvuxna, ursprungliga,
i stället att befrukta och fullkomna det. (Historien — både antikens och
medeltidens — har bevarat åtminstone namnen, ehuru föga mer, pà en
mängd sådana halfutvecklade nationer och folkgrupper, hvilka drabbats af
detta andliga öfvervåld samtidigt med krigets fysiska.)
Men här är ju knappt ens behöfligt att gà tillbaka så långt som ända
till råa eröfringstider. Man kan gärna fritt medgifva, att äfven i de fred
ligaste förhandlingar — och mellan ganska högt utbildade kontrahenter
-någon fara för ytlighet och förbiseenden alltid hotar vid själfva
slutuppgörelserna. Ty somligt är så lätt tillvarataget, annat så lätt förkommet,
där många samverka som skattmästare eller förrådsförvaltare. Det insedt
allmänneliga, det erkändt gemensamma — ja, det kan ju näppeligen
skattas för högt. Men det utgör därför icke allt det evärdligt dyrbara i
vårt släktes långsamt vunna erfarenhetsförråd. Det gruppvis och det
individuellt verkligen en gång funna är likaledes värdt att skattas outsägligt
högt. Men af detta pläga värdefulla delar gärna gå förlorade vid de stora
öfverenskommelserna och sammanslutningarna.
Må vara, att man under denna lifaktigare beröring med olika tänkande
äfven lyckligtvis mister en hel mängd inbilladt och orimligt, som allenast
i ett stängdt, afsöndradt läge kunnat hittills gälla för funnet eller
verkligen förefintligt, men som ute i sammanlefnad med flersidigt utvecklade
representanter af vårt eget släkte obestridligen af oss inses hafva varit
blott företeelser af något slags andlig hallucination, det menlösa
själf-bedrägeriets alster. Om dessa (välsignelsebringande) förluster är
emellertid här ej fråga. Nej, det jag erinrar om, är, att man äfven kan gå
förlustig reala besittningar, redan vunnen intellektuell och andlig egendom
— något hvarom upptäckternas och hvarom uppfinningarnas historia
lämna talrika vittnesbörd från, snart sagdt, hvilket erfarenhetsområde som helst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
