Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT NYROMANTISKT SKALDEIDEAL.
56 I
skönhetslängtan, äfven på villovägar, innerst syftar. Däraf det tragiskt
upplyftande i slutintrycket af detta sagospel, där hela den jordiska tillvaron liksom
faller samman och förklaras i stjärneljus inför oändlighetens majestät.
Man har kallat denna*dikt för det skönas egen tragedi. Det vill säga:
poesien rör sig här icke blott om Astolf och Felicia och deras mänskliga
psykologi utan vill på samma gång utveckla det skönas väsen rent objektivt, från
dess metafysiska och ontologiska sida. Med andra ord: »Lycksalighetens ö» gifver
icke blott Atterboms poesi utan äfven hans estetik och därmed hela hans
världsåskådning från dess intimaste sida.
I »Fågel Blå» hafva personer och fabel ingen allegorisk betydelse, och
folksagan är således ej i denna mening omdanad till ett idédrama. Men icke
desto mindre är intresset ej blott poetiskt utan starkt estetiskt^filosofiskt. Såsom
fårdig skulle Fågel Blå därför vara en ur denna synpunkt intressant sidobild
till »Ön». Ty handlar sistnämnda dikt om det sköna från dess objektiva sida,
så rör sig »Fågel Blå» om konstnären, om skaldens personlighet och framställer
Atterboms sångarideal. Men härtill kommer, att den skald, hvars natur och
utveckling sagospelet skulle skildra, är författarens ideala själfporträtt med en
mängd genomskinliga drag. Atterbom tecknade sig där sådan han var och
sådan han ville vara.
Detta är då förhållandet mellan Atterboms tvenne sagospel.
I.
Man känner till Fågelblåsagan: Drottningen, den onda styfmodern, söker
fåfängt bortgifta sin egen fula och elaka dotter Forelle med den unge konung
Amundus, som älskar Florinna, drottningens sköna styfdotter. Till straff
förvandlas därför Amundus genom trollkvinnan Sysis till en blå fågel, och
drottningen låter instänga Florinna i ett afsides liggande torn. »Fågel Blå» hittar
likväl dit, och de stackars älskande stjäla sig till nattliga möten, bittra och
ljufva på samma gång. Men de upptäckas, och det träd, där fågeln plägar
vänta utanför Florinnas fönster, väpnas af drottningen-styfmodern med liar och
skäror, på hvilka han nu är nära att omkomma. Han räddas dock af sin vän,
svartkonstnären Deoleteus, men plågas af misstankar, att försåtet ej satts i gång
utan Florinnas vetskap. Då Florinnas fader, den svage konungen, kort därefter
dör, utbrister ett uppror mot drottningen; folket stenar henne, och Florinna
befrias och utropas till drottning. Deoleteus intalar nu Sysis, att Amandus,
om han återfinge sin människoskepnad, måhända skulle vänja sig vid hennes
skyddsling Forelle. Då löses den blå fågelns förtrollning, Florinna kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
