Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Vår uniformsfråga. Af Reinhold von Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR UNIFORMSFRÅGA 291
betungar budgeten, torde icke kunna åstadkommas. De i
tidningspressen tid efter annan uppdykande påståendena om
uniformernas dyrbarhet hafva haft fog för sig endast då det gällt
vissa undantag, nämligen sådana, företrädesvis beridna,
regementen, hvilka hufvudsakligen på grund af nationellt representativa
anledningar ansetts böra utrustas med särskildt prydliga
paraduniformer. Tillverkade hos regementsskräddaren eller med
regementenas konsumtionsföreningar såsom mellanhand hafva äfven
dessa uniformer — åtminstone i Tyskland och Österrike samt
vid vissa regementen äfven hos oss — icke i allmänhet betingat
för den enskildes kassa alltför betungande kostnader. Uniformer
tillverkade hos hufvudstadens fashionablaste skräddare komina
däremot alltid att blifva dyra, hvilken modellen än månde vara.
Uniformsfrågan har alltså intill ett tiotal år tillbaka varit stadd
i en långsamt fortgående utveckling, då plötsligen de sista
krigserfarenheterna förvandlat evolutionen på området till en
fullständig revolution.
Grundorsaken till denna revolution är nämligen, såsom jag
nyss nämnde, att söka hos det moderna kriget med dess
fullkomnade och på långt afstånd intensivt verkande eldvapen, den
högt uppdrifna skjutskickligheten och det häraf framkallade
stridssättet, hvilka fordra en för trupperna skyddande bekläd
nåd, för såvidt dessa icke skola upptäckas i förtid och blifva
i onödan utsatta för mördande förluster. Man har alltså,
samtidigt som man bannlyst alla starkt ljusreflekterande ytor från
fältdräkten, nödgats för fältbruk öfvergifva de gamla
uniformernas klara grundfärger och öfvergå i stället till s. k. neutrala
färger, bestående af olika färgblandningar från blågrått till
grön-brunt, hvilka bestämmas med hänsyn till ett harmonierande i
möjligaste mån med de vanligaste bakgrunderna och dagrarna
inom de sannolika krigsskådeplatserna.
Och därmed äro vi inne på färgfrågan, problemets tekniska
kärnpunkt. Färgfrågan har inom alla de arméer, där densamma
blifvit väckt, underkastats en grundlig utredning. Erfarenheterna
från krigsskådeplatserna, skjutbanorna och öfningsfälten, så snart
dessa erfarenheter grundats på metodisk och opartisk
undersökning, samstämma alla i att tillerkänna de neutrala färgerna
en grundväsentlig öfverlägsenhet öfver de hitintills brukade klara,
enkla färgerna. Dessa senare åter — t. o. m. ljusblåa nyanser
— hafva alla visat sig taktiskt olämpliga, ej minst därför att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
