Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dalakolonien i Jerusalem. Af Erik Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DALAKOLONIEN I JERUSALEM 487
Hvad nu speciellt dalfolkets ställning inom kolonien beträffar,
kan det sägas att den präglas däraf, att man i hög grad vuxit
samman med det amerikanska elementet i harmoni och endräkt,
att våra landsmän på ett aktivt intresseradt sätt kommit in i
och tagit del af koloniens sträfvanden, där de på vissa områden
t. o. m. blifvit de bärande och ledande krafterna. Vi kunna
bevittna här liksom så ofta den svenska smidigheten i uppgående
i de nya intressen och förhållanden, till hvilka man flyttar
öfver. I allt stå de båda nationaliteterna1 troget tillsammans
och äfven af den sociala gränsskillnad, man skulle kunna tänkt
sig mellan kärnan af de förutvarande kolonisterna och de
nytillkomna, förmärks ej det ringaste spår.
Sin medborgarrätt här i landet ha svenskarne kvar (d. v. s.
ungefär ett 40-tal; sen tillkommer bland koloniens inalles c:a 120
medlemmar ett flertal, som äro amerikanska medborgare, men
af svensk börd).2 I vår konsul i Jerusalem professor G. Dalman
(nu äfven konsulardomare) ha de en trogen vän, som på
mångfaldigt sätt visat sitt intresse för dem. Det var ett uttryck för
hvad de alla känna, då Josef Larsson sade mig, att de »i honom
ha mycket förmer än en konsul». Han har sett till att Sverige
skulle finnas hos dem, vackert representeradt i bild och i ton,
och han har framför allt sökt ständigt vara ett stöd i bevarandet
af känslan för och bandet med Sverige. Hvad språket beträffar
verkar naturligt nog engelskans herravälde inom kolonien mer
och mer undanträngande på svenskan. Att de gamla ha sin
svenska kvar är ju klart som dagen. »Jag talar svenska till
och med till kossorna», sade mig Josef Larssons hustru. Han
själf förmenade visserligen, när vi talade om hur han på gamla
dar lärt sig engelska och t. o. m. litet arabiska, att han kunde
hvarken det ena eller det andra och »inte heller svenska
riktigt», men det var för att han »bara kunde tala Nås-måle’».
En dalkarl skulle, om han hörde honom, säkerligen bestyrka
att han talade det målet perfekt. Men sen är det en särskild
historia med ungdomen. Louis Larsson, som än hör dit, står
här visserligen som förebild med sin klara svenska. Men att
de öfriga, flertalet åtminstone, tala engelska bättre än svenska,
1 Blandvkolonisterna finnas bredvid de^två hufvudgrupperna amerikaner och
svenskar äfven representanter för 5 å 6 andra nationer.
2 Bland dessa är exempelvis ofvan nämnde O. H. Larsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
