Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kvinnofrågan. Af Rosa Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 ROSA HECKSCHER
att ingripa utan risk att bota ondt med sjufaldt värre. Tag t. ex.
frågan om gift kvinnas äganderätt. Hvad skulle den komma
att betyda? Intet, absolut intet, där den bäst behöfdes. Hur
liten användning har icke äktenskapsförordet fått, och hur litet
betyder icke lagen af 1874 om gift kvinnas rätt att råda öfver
sin arbetsförtjänst? Missförhållandena äro många och svåra,
men fråga är, om några lagar kunna bota dem. Sannolikt
skulle hustruns dispositionsrätt öfver sin förmögenhet eller öfver
någon viss del af det gemensamma boet bli lika litet effektiv
som hennes nuvarande rätt att disponera sin arbetsförtjänst.
Få hustrur skulle ha det moraliska (eller fysiska) modet att
neka sig ekonomiskt solidariska med mannen eller nog omdöme
att öfvervaka hans ekonomiska dispositioner. Skulle hustrun
ha dispositionsrätt öfver sina privata medel, borde som ett
naturligt korrelat följa hennes skyldighet att proportionellt bidraga
till det gemensamma hemmets utgifter. — Detta om hustruns
ställning i ekonomiskt afseende. Hennes bestämmanderätt öfver
barnen är än svårare att reglera genom lag. »Modern bör ha
samma makt och myndighet som fadern», sägs det, och det
kan ju synas obestridligt; men hur denna lika makt skall té
sig i praktiken kan ofta vara svårt nog att förstå, det linns ju
fall, då ingen kompromiss är möjlig, utan en måste bestämma.
Få ord ha en så suggererande verkan som ordet »moder» med
alla dess deri vata; man glömmer, att det att en kvinna är
moder, d. v. s. genomgått den rent fysiologiska processen att föda
ett barn till världen, icke betyder något för hennes andliga
människa: det afgörande är hur hon förvaltar det ämbete som
moderskapet medför, och just för att dess plikter äro stora och
många, böra fordringarna på henne ställas högt.
Som regel tror jag man kan säga, att mödrarna själfva i en
alldeles orimlig grad lägga hufvudvikten vid sina fysiska plikter
mot barnen och att deras kärlek och intresse därför också äro
oskäligt koncentrerade på de små barnen. Öfver dessa borde
därför också deras bestämmanderätt vara absolut, men för de
äldre är sannolikt den nuvarande ordningen med alla dess
brister i de flesta fall att föredraga.
Om den ogifta modern och hennes ställning vill jag yttra mig
kort, då jag i ett annat sammanhang preciserat min åsikt härom.
Skulle det kunna tänkas en större inre olycka för ett folk, än
om familjebanden upplöstes och känslan af skyldighet mot det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
