Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Vi och Italien. Af Vilh. Lundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI OCH ITALIEN 519
Därnäst gäller det att göra vår litteratur i allmänhet känd
och förstådd i Italien. Det är visserligen sant, att det
germanska grubblarelynnet nog i evighet blir för romanska sinnen en
terra incognita. Men det finns i vår litterära odling i alla
fall så mycket, som bör kunna vara tillgängligt för italienaren.
Och detta skall höja hans aktning för oss — hos ett folk med
tvåtusenårig kultur i blodet är ens egen kultur den säkraste
nyckeln till hjärta och sinne. Uppoffrande svenskar och äfven
en och annan italienare ha härvidlag redan inlagt stora
förtjänster, men så godt som allt återstår dock ännu att göra. Å
andra sidan är det också alldeles gifvet, att italiensk litteratur
är allt för litet känd i Sverige.
Men litteraturkännedomen genom öfversättningar är blott ett
surrogat för den förbindelse mellan två folk, som består i
kunskap i hvarandras språk. Vi svenskar äro nu en gång så
beskaffade, att vi anse det oerhördt, att någon söder om
Trelleborg skulle bry sig om att intressera sig för och hjälpligt lära
sig vårt språk. Denna fördom, som rent af tagit form af dogm,
åsamkar dagligen vår nationella odling mycket och kännbart
afbräck. Och dock är det i själfva verket så godt som endast
tyskarna, som vägra att lära sig vårt språk eller åtminstone
låta påskina detta, äfven om de behöfva det, och deras ovillighet
— så mycket mera omotiverad, som deras möda vid lärandet är
den minsta — har uteslutande språkpolitiska skäl: de vilja
tvinga den utmark för sin egen kultur, som de redan finna oss
vara, att också uteslutande använda deras eget språk såsom
ventil utåt. Jag har själf mer än en gång haft tillfälle att
göra betecknande rön i detta afseende: vetenskapliga uppsatser,
som jag offentliggjort på svenska, har man i Tyskland »leider
nicht» förstått (d. v. s. velat förstå), medan man utan några
omsvep citerat och kritiserat dem i England, Amerika,
Ryssland, Italien. Jå, också i Italien, och det är detta jag här
särskildt ville framhålla. Vårt språk har i Italien många
vänner och många kännare, och deras antal skall ökas i den mån
vi i vetenskap och skönlitteratur gifva dem på vårt språk sådant,
som är af vikt och värde för deras egen odling.
Å andra sidan ha vi den viktiga plikten mot oss själfva att
i långt högre grad än nu är fallet göra Italiens härliga språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
