Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Vi och Italien. Af Vilh. Lundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI OCH ITALIEN 527
eller bittra historiska minnen behöfva stå hindrande för de
svensk-italienska förbindelserna?
Att här finns ett fält först för svenska handelsstipendiater och
handelsattachéer och sedan äfven för företagsamma affärsmän
att undersöka, är absolut säkert. Massor af svenska produkter,
från trävaror till penn- och rakknifvar, från järn och papper
till de obetydligaste småsaker, skola här tvifvelsutan kunna
fmna marknad. Särskildt torde många svenska småartiklar i
trä och stål kunna vinna afsättning i detta af alla världens
nationer besökta land, där alla upptänkliga olika behof och
smakriktningar kräfva att tillfredsställas.
Och i gengäld skulle vi mycket väl kunna låta en del af
det franska vin, som vi importera, ersättas med italienskt, hvilket
är lika billigt eller billigare och som dessutom har en alldeles
särskild, af mången högt skattad prägel. Blefve de enkla
italienska bordvinerna mera kända i Sverige, skulle de få många
vänner och afnämare. Den härliga italienska oljan vore värd
en större marknad i Sverige, och många af Italiens
industriprodukter, som vi ännu ej själfva kunna åstadkomma, skulle
vi nog också kunna använda. Vi ha ju redan till och med
köpt en undervattensbåt från Italien — en uppseendeväckande
början är alltså gjord.
Det vore banalt att tala om betydelsen af ett utsträckt
varuutbyte mellan de båda länderna. Att möjligheterna för ett
sådant förefinnas, synes mig stå öfver och utom allt tvifvel.
Det gäller äfven här såsom öfverallt annorstädes att passa på,
innan man blir förekommen af andra, och att våga något, om
man vill något vinna.
Det är en allmän åsikt, att de romanska folken äro på
nedåtgående, att de börja öfverlefva sig själfva, att deras lifskraft är
tärd och att de »ha sin framtid bakom sig».
Det hör icke inom ramen för denna uppsats att granska i
hvad mån denna sats i stort sedt är riktig eller icke. Ett är
visst: beträffande ett af de romanska folken, det italienska, träffar
den icke sanningen. Ett folk med en så väldig nativitet är
icke ett döende folk, ett land med så naturkraftigt ekonomiskt
och andligt uppsving hör icke till de länder, hvilkas sol dalar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
