Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ekonomisk öfversikt. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKONOMISK ÖFVERSIKT 563
vore väl idealistiskt att förbise protektionisternas och än mer
de stora kanadensiska transkontinentala järnvägsbolagens insats
i syfte att hindra en fullständig förändring i trafikriktningen.
Det vore mycket glädjande, om Sverige kunde tillförsäkra
sig del i den tullfrihet på trämassa och papper i Förenta
staterna, hvilken blifvit en tämligen opåräknad följd af
kongressens beslut, men detta är ännu ovisst och ej mycket sannolikt.
Till sist må blott några ord sägas om de engelska strejkerna.
De satte in, i början på juni, såsom ett försök till internationell
transportarbetarstrejk, hvilken mycket snart kristalliserade ut
sig såsom engelsk sjömansstrejk. Trots alla förutsägelser och
redarnas segervisshet, uttryckt i deras tämligen öfverlägsna
hållning, visade sig den svaga och relativt obetydliga
arbetarorganisationen i besittning af en förvånande makt, strejken spred
sig från hamn till hamn, såsom en smitta framkallande
sympatistrejker af alla berörda arbetargrupper, våldsamheter och
excesser, under hela juni och juli månader. Arbetsgifvarna
visade sig alldeles ur stånd att vänta; redan under de första
dagarna måste världens största fartyg, Olympic, färdigt för sin
första seglats, underkasta sig arbetarnas fordringar för att få ge
sig i väg, och solidariteten bland redarna fick därför från början
en stöt. Men allt detta var dock ett lekverk mot hvad som
följde i augusti. Sjömansstrejken ledde då till först
dockarbetar-strejk och sedan åkarstrejk i London — flertalet
»sympatistrejkande» grupper begagnade tillfället att framställa sina egna
fordringar — och slutligen den 17 augusti kom det enastående
— järnvägsstrejken. Den varade visserligen blott i ett par dygn,
men ledde under denna tid till våldsamheter och sabotage, som
man ej sett maken till i England på fyrtio år: nio försök att få
tåg att urspåra, angrepp på stationer, förstöring af signalboxar,
telegraf- och telefonlinjer, antändning af godsmagasin o. s. v.,
o. s. v. Genom regeringens medling skedde en hastig
uppgörelse om sakens hänskjutande till en kommission, som först
helt nyligen blifvit färdig och hvarom särskildt talas i detta
häfte under »Dagens Frågor».
De sociala synpunkterna på dessa händelser är det ej
meningen att här beröra. Däremot förtjäna de ekonomiska, att man
ägnar dem en tanke. Arbetarorganisationerna voro genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
