Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Befolkningsförhållanden och värnkraft i det romerska kejsarriket - Gamla svenska allmogehem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 DAGENS FRÅGOR
dör, som i längden uttömma dess krafter. Af stort intresse äro här
de sidor, som skildra centurionatets försvinnande ur den romerska
hären och därmed sammanhängande utveckling: exercisens
försummande, lägerslagningens upphörande, beväpningens försämring.
Rikshären mister härigenom sin forna öfverlägsenhet öfver yttre fiender.
Under 400-talet varda så germanerna västromerska rikets herrar
redan innan den sista kejsaren där afsattes 476. — Vid disposition och
sakuppgifter skulle ur kritisk synpunkt en och annan erinran kunna
göras; så godtager förf. utan förbehåll uppgiften, att Tiberius Gracchus’
l ordutdelningar ökat de romerska medborgarnas antal från 313,000
till 394,000 (s. 4). Här hade nog förtjänat påpekas tillvaron af
grundade tvifvelsmål; så framstående forskare som Julius Beloch och
Eduard Meyer hafva förnekat denna väldiga tillväxt, och beviset för
denna är ju endast en censussiffra, som mycket väl kan vara
oriktig; bevarade inskrifter om åkerutdelningen äro allför få för att deras
vittnesbörd skulle kunna styrka dess påstådda stora omfattning. Men
dylikt nedsätter icke värdet af föreliggande undersökningar i det hela.
Den rediga framställningen och friheten från onödigt tyngande
enskildheter borde göra dem utan möda njutbara äfven för lekmannen.
Hvarje vän af verkligt god byggnadskonst och
nationell byggkonst bör vara utgifvaren af »Svenska
allmogehem», grosshandlaren Gustaf Karlsson,
tacksam för detta verkligt utmärkta arbete, hvilket utkom våren 1909.
Det hade mycket att gifva för dem, som hade ögonen öppna, och
det var ett ord i rätt tid.
Länge har man här i Sverige fått i byggnadsväg nöja sig med
utländskt kram. Vi ha saknat en nationell byggkonst.
Schweizer-villan var länge ett ideal, stationsstilen florerade ohejdadt, och dess
tid är väl ännu ej ute. Löfvenskjölds och några få andras arbeten
med mönster och förebilder var länge det enda, som en byggande
allmänhet hade att hålla sig till, och, det må sägas, det var ju bra
för sin tid. Om ock sent har dock tiden kommit för ännu en
renässans i byggnadskonsten. Hade vi icke goda förebilder nog i
våra gamla byggnader och våra gamla stugor, eller hvarför fingo ej
dessa duga? Vi hade stugor och gårdar, som legat sedan
århundraden trygga och säkra, uppbyggda af inhemska konstnärer, så som
far och farfar kunde bygga. Det var vår gamla nationella
landt-byggnadskonst, och hvarför skulle vi icke försöka väcka den till lifs
igen.
Det förutnämnda arbetet, Svenska allmogehem, hade satt som sitt
största mål att gifva goda förebilder för landtbyggnader, lämpade
för och anpassade i olika delar af vårt långsträckta land; en byggnad
i Norrland kan ju ej vara lik en i Skåne eller annorstädes, låt vara
att den är afsedd för ett likartadt ändamål. Därför ligger det
något orätt, för att ej säga något värre ord, i den tanken blott att
utgifva några s. k. »normalritningar», det må vara till hvilken byggnad
som helst. För att vinna detta stora mål, att lära känna de olika
Gamla svenska
allmogehem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
