Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Kungsådra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 463
börd, som forelinnes, torde mindre ligga i lagtextens afrättning än i
det förhållandet, att institutet faktiskt tjänat olika ändamål. Då
bestämmelser om »frivatten» — namnet kungsådra uppkommer senare —
först framträda i medeltidslagarna, syfta de otvifvelaktigt till att
garantera allmänna intressen och enskild rätt, som kunde tänkas bli lidande,
orn ägaren tillades obegränsad förfoganderätt öfver vattnet å hans
grund; i kraft af sin ställning som rättens vårdare framstår staten
såsom dessa intressens målsman. Längre fråm börjar emellertid
kungsådran sättas i samband med kronans regalrättsanspråk; följden
blir, att äfven fiskaliska syften starkt framträda, när kronan ö f
vervakar, att kungsådra respekteras. I 1734 års lag ha de fiskaliska
syftena alldeles trädt tillbaka; kungsådreinstitutets syfte anges där
otvetydigt vara att tillgodose allmänna intressen och bevara enskild
rätt, som af kungsådran kunde vara beroende, och samma
ståndpunkt ha äfven senare lagar och författningar intagit. Däremot ha
lagstiftarna ej direkt utsagt, hvem som vore ägare till kungsådran.
Emellertid har otvetydigt den åsikten giort sig gällande, att
föreskrifterna om vattenområdes delning mellan strandägarna skulle tillämpas
äfven i sådana vattendrag, där kungsådra fanns, och att detta
institut följaktligen utgjorde endast en af de inskränkningar, hvarigenom
lagen begränsade jordägares rätt att tillgodogöra sig vatten å sin grund.
Till denna häfdvunna uppfattning anslöto sig äfven de senaste
vattenrätts- och dikningslagskommittéerna i sitt gemensamma betänkande
(7 dec, 1910). Samtidigt underkastade de emellertid föreskrifterna om
kungsådran en allvarlig kritik, och föreslogo att ersätta den med
stadganden, som skulle tillgodose de allmänna och enskilda intressen,
kungs-ådra afser att tillvarataga, på ett äfven för dessa kanske fördelaktigare
och i hvarje fall tekniskt mindre otympligt sätt än att låta
tredjedelen af vattendraget rinna bort obegagnad. Öfver kommittéernas
betänkande ägde kammarkollegium att afge yttrande. En minoritet,
hvars talan fördes af kammarrådet Björkman, framträdde då med
en åsikt om kungsådreinstitutets innebörd, som var den härskande
och äfven af vattenrätts- och dikningslagskommittéerna omfattade
åskådningen rent motsatt: Kungsådran borde anses för »Konungens
kungsådra af obestridlig krononatur», om än disponerad för
tillgodoseende af allmänna intressen och enskild rätt, som af kungsådran
kunde vara beroende; bevisföringen utgiordes af en tolkning af
gällande lag, stödd af hänvisningar till förarbetena till 1734 års lag och
aktstycken, särskildt från perioden för kronans regalråttspolitik.
Majoriteten vågade i sitt yttrande (6 okt. 1911) ej ansluta sig till
kammarrådet Björkmans åsikt. Men den fann, att så starka skäl förebragts,
att ett antagande af kommittéernas förslag om upphäfvande af
kungsådreinstitutet måste anses som ett förhastadt uppgifvande af
kronans rätt. Därför förordades ny utredning.
Innebörden af försöken att vindicera en kronans äganderätt till
kungsådran inses lätt. Krafven på koncessionsafgifter och begränsad
koncessionstid måste naturligtvis få en helt annan grund, om det är
kronans vatten, som skall brukas. De åskådningar, för hvilka ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
