Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Stormakter och småstater i norsk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476 DAGENS FRÅGOR
det hos oss partiets obestridt ledande kraft och finaste politiska
hufvud, åtminstone i sina uttalanden, visat sig äga en långt mera
klarsynt uppfattning. Detta framträdande af en rent försvarsfientlig
rörelse i Norge har i sin ordning uppkallat försvarsvännerna — och
det rätt oafsedt partilinjer — till ett omfattande och energiskt
upplysningsarbete. Såsom ett led däri har man väl rätt att se en af
docenten Mikael H. Lie utgifven studie om Stormagterne og de smaa
Nationer. Får man tro de norska tidningarnas uppgifter, har boken
utgifvits i samråd med norska försvarsdepartementet, som dessutom
inköpt 1,500 ex. till utdelning bland härens olika afdelningar,
militärbibliotek och soldathem.
I själfva verket synes också det Lieska arbetet särdeles väl
lämpadt för sin uppgift att rättleda opinionen: det hvilar synbarligen på
goda studier, särskildt på det folkrättsliga området, och framlägger
resultaten i en klar och lättfattlig form. Det anknyter till de allra senaste
tilldragelserna både inom den försvarsfientliga agitationen i Norge och
inom världspolitiken — företalet är dagtecknadt i juli innevarande år —
och har därför aktualitetens hela intresse. Visserligen ha några af
bokens kapitel återgifvas i svenska tidningar, men arbetet synes särskildt
genom den officiella hallstämpel det fått vara af så pass stort intresse,
att en kortfattad innehållsresumé kan vara välkommen för
tidskriftens läsare.
Efter några inledande anmärkningar om den europeiska
jämnvikts-politiken, den särskildt efter Wienkongressen framträdande
differentieringen i stormakter och småstater samt nationalitetsidéns betydelse
såsom statsbildande faktor under 1800-talet framhåller förf. den
förändring förhållandet mellan stormakter och småstater undergått
sedan den s. k. heliga alliansens tid och särskildt från och med den
första Haagkonferensen. I vissa afseenden ter sig denna
utveckling såsom för de mindre staterna fördelaktig. De af den heliga
alliansen med förkärlek använda inblandningarna i deras rent inre
angelägenheter ha upphört. Den i Westfaliska freden principiellt erkända
rättsliga jämlikheten staterna emellan har genomförts i en tidigare
okänd utsträckning, och småstaterna ha tagit en hedrande, delvis en
ledande del i folkrättens utbildning, hvilken stormakterna tidigare
förbehållit sig själfva ^Parisdeklarationen). I sådant afseende betecknar dock
sjörättskonferensen i London 1909 ett steg tillbaka genom de mindre
staternas uteslutande (utom Holland och Spanien). I den yttre
politiken ha däremot stormakterna utbildat — så långt enigheten
räcker — en gemensam polismyndighet till fredens bevarande,
hvilket emellertid långtifrån alltid betyder detsamma som rättens
häfdande. Denna polilik har tagit sig uttryck i de otaliga
interventioner och påtryckningar som stormakterna under senare tider
företagit mot svagare stater — en mängd exempel anföras, och förf. gör
med skärpa gällande, att denna politik spelat en stor roll äfven
under 1905 års händelser. I ljuset af de senaste tilldragelserna på
Balkanhalfön ter sig emellertid denna interventionspolitik något
mindre imposant och för de mindre staterna skrämmande än i för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
