Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Benedek och 1866 års krig i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 539
Besegrade härförares lott är i allmänhet icke
afunds-värd: det vidt beryktade österrikiska hofkrigsrådet
saknar icke motsvarigheter i andra länder — därom
vittnar äfven den nyaste krigshistorien — och de furstar äro lätt
räknade, som ägt högsinthet eller sinnesjämvikt nog att bemöta en slagen
fältherre så som Filip II den »oöfvervinneliga armadans» amiral. Få
fältherreöden kunna dock i tragik mäta sig med Benedeks, den
österrikiska nordarméns olycklige anförare från 1866. Efter en lysande
bana, som gjort honom till Österrikes på sin tid mest uppburne och
ansedde fältherre, tvangs han genom enträgen vädjan till hans
soldatlojalitet gentemot den öfverste krigsherren att vid mer än 60 års
ålder påtaga sig ett befäl, som han visste sig ej vara vuxen, på en
krigsskådeplats, där han ej var hemmastadd, och med underbefälhafvare,
som han ej litade på, för att möta en här, som var hans egen
öfverlägsen i modern beväpning och krigsduglighet och som därtill leddes
af de senaste mansåldrarnas största fältherresnille. Och då han ej
förmådde lösa den olösliga uppgift, som blifvit honom förelagd, och
Österrikes tyska hegemoni störtade samman vid Sadowa, fick han ej
blott bära straffet för egna oförnekliga missgrepp, utan blef äfven
syndabock såväl för det österrikiska arméväsendets brister och sina
underlydandes försummelser, som ock för hela den
feodalaristokratiska styrelse, hvars politik lidit skeppsbrott i kriget. I statsraisonens
missbrukade namn slogs hans krigarrykte i spillror, under det hans
odugliga medhjälpare, generalstabschefen baron Henikstein,
operationernas ledare generalmajor Krismanic och grefve Glam-Gallas, en värdig
ättling till härfördärfvaren från 30-åriga kriget, sluppo undan med blotta
förskräckelsen eller fingo sin ära sig återskänkt. Den behandling,
för hvilken Benedek utsattes från de regerandes sida, utgör i själfva
verket ett af de mörkaste bladen i den österrikiska statsabsolutismens
historia. Icke nog med att man förvägrade honom hans uttryckligen
medgifna rätt att blott svara direkt inför kejsaren. Sedan man
genom en gammal krigskamrat ärkehertig Albrekt affordrat honom ett
högtidligt löfte om obrottslig tystnad och förstörande af alla papper
rörande 1866 års händelser, lät man den officiösa militärtidningen
bryta stafven öfver hans fältherrerykte; och den af generalstaben
utgifna officiella skildringen af 1866 års krig går med den omildaste
kritik till rätta med alla hans åtgöranden, under det systemets brister
och underbefälhafvarnas oduglighet antingen helt öfverslätas eller
beröras med len hand. Benedek bar all denna misshandling med
högdragen tystnad, förestafvad af soldatens strama vördnad för ett gifvet
löfte och tillika närd af det bottenlösa människoförakt, som han
själf låter framskymta i sin bekännelse att han »förlorat all sin
soldatpoesi». Men i sitt testamente har han uttalat en lidelsefull gensaga
mot den behandling för hvilken han utsatts.
Först halftannat årtionde efter hans år 1881 timade frånfälle
började den revidering af historien om hans andel i 1866 års olycka,
som måste komma. Den kom i främsta rummet genom Fricdjungs
monumentala bok Der Kampf um die V7orherrschaft in Deutsch-
Benedek oeh
1866 års krig
i Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
