Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stämningar och förhållanden i Finland. Af Emil Schybergson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
densamma. Gustaf III, som var upphofsman till våra nuvarande
grundlagar, led icke af benägenhet att tillerkänna
folkrepresentationen större rätt än hvad oundgängligen var nödigt.
Landtdagens beskattningsrätt är därför helt och hållet kringskuren,
enär tullagstiftningen och fastställandet af tullsatserna är
förbehållen monarken, utan att landtdagen kan inverka på dem.
Lagstiftningsrätten åter är äfven den begränsad, då den så kallade
ekonomiska lagstiftningen är monarkens ensak. En konstitution,
sådan Gustaf III:s regeringsform och förenings- och
säkerhetsakt innebära, närmar sig snarare enväldet än parlamentarismen.
Synnerligen betydande är icke heller den utveckling, som
under årens lopp kommit dessa våra grundlagar till del. De ryska
tidningarna påstå visserligen, att Finlands landtdag efter hand
allt mer inkräktat på monarkens rättigheter och på bekostnad
af dem utvidgat folkrepresentationens makt och befogenhet. Men
dessa våra eröfringar, såsom redan grefve Adlerberg, som var
generalguvernör på 1860- och 70-talen, kallade dem, äro i själfva
verket af anspråkslösaste art. Landtdagarnas periodicitet och
motionsrätten äro de hufvudsakligaste af dem. De politiska
reformerna från senaste tid, såsom införandet af
enkammarrepresentation, allmän rösträtt och valbarhet för såväl man
som kvinna, ha icke inkräktat på området för monarkens
prerogativ.
Men det politiska lifvet påverkas äfven och icke minst af
den förhållandenas makt, som öfverlefver äfven statskupper,
sådana som vi under de senaste två årtiondena fått bevittna och
hvilka redan grefve Adlerbergs efterträdare såsom
generalguvernör, grefve Heiden, själf delaktig i dem, lär ha betecknat såsom
en »revolution uppifrån». Det mesta förblir i hufvudsak vid
det gamla, såsom erfarenheten från alla tider och alla länder
utvisar, och det är anmärkningsvärdt huru ringa de förändringar
äro, som våldsamheter uppifrån eller nedifrån förmå åstadkomma.
Om blott vår enkammare efterhand lefver till sin förbättring
och tillvinner sig anseende inom landet, så skall den därför
äfven, liksom ständerlandtdagen tidigare och trots vår
konstitutions alla brister, få inflytande på gestaltningen af våra
politiska förhållanden. Ännu så länge ter den sig för ung och
oerfaren för en sådan uppgift samt alldeles för starkt socialistisk.
Men om det politiska förtrycket i vårt land icke lyckats i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
