Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Riksdagens viktigaste fråga. Af Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGENS VIKTIGASTE FRÅGA 161
och sålunda enligt svenska förslaget skulle betala 3 kr., 7 kr.
94 öre orn året. Arbetsgifvaren betalar ju lika mycket, d. v. s.
af arbetarens lön utgår årligen 15 kr. 88 öre. Det allmännas
utgifter uppgår i Tyskland endast till 50 mark till hvarje
lif-ränta, år 1909 uppgick statens belastning härför till 51
millioner mark, något som i Sverige proportionellt till
folkmängden skulle utgöra ungefär 4 millioner. Afgifterna uppgingo
samma år till omkring 180 millioner.
För att återkomma till uppgiften att 45 % af kostnaderna enligt
det föreliggande förslaget skulle bestridas genom premier, så är
detta en af dessa från statistiken välkända
medeltalsberäkningar, hvilka ge en oriktig bild af de verkliga förhållandena.
Man måste gå mera i detalj för att få en riktig
föreställning om hur saken ligger. Hvad alltså beträffar den lägsta
afgiftsklassen, där afgiften sålunda är 3 kr. om året och som
omfattar mer än 82 % af hela antalet pensionstagare, så skulle
en ensam rnan i afgiftspension erhålla 45 kr. efter 50-årig
inbetalning af pensionsafgifter samt, om han inte har någon
egen årsinkomst, i understöd 150 kr., d. v. s. 77 % betalas
i detta fall af det allmänna och 23 % af pensionstagaren. I
de talrika fall, då 50-årig afgiftsbetalning icke kommer att
föreligga, bli proportionerna naturligtvis betydligt
ogynnsammare. Att det här inte är fråga om några enstaka fall är
tydligt, fastän en exakt beräkning icke låter sig verkställas
med det material som i betänkandet föreligger. Hvad
kvinnorna beträffar, har ju statsrådets förslag att genom
statsbidrag utjämna den brist som uppkommit genom
kommitténs metod att beräkna kvinnopensionerna yttermera
försämrat läget för dessa uti ifrågavarande afseende. De 45 % äro
sålunda ett synnerligen missvisande medeltal, till hvilket man
kommit genom att medtaga sådana försäkrade, som aldrig
få något understöd, samt genom att i en klump sammanslå
samtliga afgiftsklasser, ehuru proportionen mellan det
allmännas bidrag och afgiftspensionen ställer sig på ett helt
annat sätt för den lägsta afgiftsklassen än för de högre
af-giftsklasserna.
Det torde således inte vara möjligt att komma ifrån den
saken, att det svenska förslaget, hvad beträffar det stora
flertalet pensionstagare, endast i mycket ringa mån bygger på de
försäkrades egna afgifter och utan tvifvel i mycket mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
