- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1913 /
171

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DEN SVENSKA PARLAMENTARISMEN


af professor CARL HALLENDORFF

Det berättades under 1911 års valkampanj, att en af det
liberala partiets agitatorer, hemkommen från en framgångsrik
föredragsresa, förklarade sig hos landtmannen hafva funnit
någon betänksamhet mot en af partiprogrammets punkter, den
om parlamentarismen, förty det visste de rakt icke hvad det
var. Man är böjd att förlåta de hederliga dannemännen, om
de kände sig något tveksamma på den punkten, när man nu
ser den lifliga diskussion, som sedan månader förts och
fortfarande föres om parlamentarismens rätta innebörd och
vederbörliga tillämpning.

Denna diskussion, hvilken onekligen synes något egendomlig,
sedan den nya parlamentarismen varit tillämpad nu i halftannat
år, har öfvervägande präglats af de tidigare bekännarnes
besvikenhet. Som man minnes, vållade valresultatet att det icke
kunde bli tal om någon enkel liberal regeringsmajoritet, utan
det nya kabinettet Staaff måste beräkna, att inom andra
kammaren de 64 socialdemokraterna samverkade med liberala
samlingspartiets 101 medlemmar — blockpolitik sålunda. Men inom
regeringsblocket finnas åtskilliga sprickor, och detta icke allenast
mellan liberaler och socialdemokrater utan jämväl innanför båda
dessa partier. Liberala samlingspartiet var väl egentligen från
början ett slags ömsesidighetsbolag för utskottsbefordran och
liknande förmåner samt har aldrig mäktat helt utplåna
dissonanserna mellan sina olika intressentgrupper. När därtill partiet
— liksom alla våra politiska partier för resten — mera ordnats
för val- och agitationsteknik än för positivt politiskt arbete, så
har det icke kunnat undvikas, att »bossar», öfvervalmän och
opinionmakare blifvit bra mäktiga samt säkerligen pretenderat
betydligt inflytande på den egentliga ledningen. Men i den mån
ett verkligt styrelseansvar faller på partiledarnas lott, kunna de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 19:18:13 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1913/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free