Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Folkstämningar i våra dagars Frankrike. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKSTÄMNINGAR I VÅHA DAGARS FRANKRIKE 187
åskådningssätt, som gör att man står en smula tveksam, då
det gäller att formulera ett totalomdöme öfver detsamma. Trots
allt finnes det något visst medryckande i dess käcka och
förhoppningsfulla patriotism, som behagligt bryter af mot de
vattenhaltiga kosmopolitiska betraktelser, som man tidigare vant
sig vid att få till lifs från Frankrike. Men mot detta försonande
drag står, som vi sett, en i viss mening principiell etisk
nihilism, hvilken icke blir mera tilltalande därför att den
framträder utan någon som helst skyddande förklädnad. Författaren
och hans meningsfränder vilja skapa om sitt fädernesland och
inleda en ny period af makt och styrka i dess historia, men
den väg på hvilken de synas benägna för att slå in har hittills
ledt ej till de mål som nutidens unga fransmän eftersträfva,
men väl till Panama och likvidationsskandalerna, och hvilka
följder den kritiklösa optimismen kan framkalla på det
politiska området vet världen sedan 1870. Tiderna förändras, men
människorna förblifva i motsats mot hvad ordspråket förmäler
sig tämligen lika under alla skiften, åtminstone hvad de
psykologiska grunddispositionerna beträffar. Trots sin demokratiska
yta har Frankrike dock ännu i dag som en dyrbar
nalional-klenod bevarat den egenskap, hvilken man betecknat som
karaktäristisk för dess forna dynasti, nämligen att ingenting ha
lärt och ingenting glömt. På botten af den franska ungdomens
lika hänförda som hänsynslösa energikult ligger utan tvifvel en
god del äkta patriotism, och man kan knappast tveka om
uppriktigheten af dess afsikter; men detta har ej mycket att betyda
gent emot det obestridliga sakförhållande, som den Kellgrenska
fabeln lär oss:
Att till Corinthus hinna
gör ej begäret nog.
Man omskapar icke ett folk från det ena året till det andra,
och lika litet botar man under några månader alla de missgrepp
och felaktigheter som under ett par decennier fått traditionens
helgd öfver sig. I närvarande stund synes man emellertid i
Frankrike lefva i det ny vaknande själfförtroendets första lyckorus,
och inga förhoppningar, inga framtidsdrömmar tyckas vara
landets uppväxande ungdom för djärfva; men ingen vet hvad
kommande tider kunna bära i sitt sköte, och det kan väl hända att
äfven denna generation af optimister så småningom får lära sig
att vägen till Corinthus kan vara både lång och törnbeströdd.
II. Svensk TMskrift 19i:>>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
