Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Dagens frågor
- Svenskhet och fosterländskhet i Finland
- Processkommissionen och häradsrätterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
insats i Finlands politiska kamp, att den skall få känna sig vara en
egen nationalitet med samma hemortsrätt i landet som den finska.
Så länge icke finnarna i allo respektera denna rätt, är spänning
mellan språkgrupperna oundviklig. Å andra sidan är det nog finnarna
själfva, som genom sin förändrade politik ha tvungit svenskarna i
Finland att med större kraft och påtaglighet än någonsin förr häfda
sin svenska nationalitet.
Processkommissionen och häradsrätterna.
Professor Sundbärg har i sitt till Kungl. Maj:t
afgifna betänkande rörande svenska nationens
olater haft rum äfven för behandling af
rättegångsväsendet och har icke underlåtit att framhäfva vår
efterblifvenhet äfven på detta område — här gifvetvis med fog, om ock hans
kritik af förklarlig obekantskap med ämnet råkat något på sned.
Det bekymrade svenska folket kan dock trösta sig med att vara i godt
sällskap. De flesta stater på kontinenten ha för närvarande en mer
eller mindre grundlig omstöpning af sitt rättegångsväsende på
lagstiftningsprogrammet. Och till yttermera tröst kan lända den
erfarenheten, att efterblifvenhet icke alltid är af ondo. När på 1600-talet
dåtidens begrundare af vårt folks efterblifvenhet beklagade, att vi icke
tillägnat oss den då moderna italiensk-tyska processens invecklade
formväsende och öfriga finesser, utan voro obildade nog att åtminstone
för den första instansen i hufvudsak kvarhålla det enklare och
naturligare förfarande, som slutligen kodifierades i 1734 års lag, kunde
väl ingen af dem drömma om att ett par hundra år senare samma
förfarande skulle förete märkliga likheter med det då modernaste af
det moderna.
Detta våra förfäders fasthållande vid den gamla på svensk mark
uppvuxna processen har emellertid försatt oss svenskar i den
lyckliga belägenheten att vi för att ernå ett förfarande i första instans,
som fyller nutida anspråk, icke behöfva som så många andra länder
bryta med det föregående, utan kunna — trots de många och stora
bristerna i vår rättegångsordning — bygga vidare på en genom
århundraden lagd fast grundval.
Detsamma gäller i fråga om den viktigaste delen af vår
domstolsorganisation — domstolarna i första instans. Vi hafva ju den af de
stora kontinentala staterna efterlängtade förmånen att äga en stark
och hittills af folkets förtroende uppburen första instansens domstol,
nämligen häradsrätten. Att bevara och stärka denna dyrbara arfvedel
måste gifvetvis vara ett af grundvillkoren för en lyckosam
rättegångsreform.
Af allra största intresse är därför ett uttalande, som nyligen gjorts
af f. justitierådet Joh. Hellner — som bekant den, åt hvilken den
förberedande utredningen angående rättegångsreformen blifvit
anförtrodd. Han yttrar i ett af honom till Kungl. Maj:t afgifvet utlåtande
rörande Trollhättans och Nässjö framställningar om egen jurisdiktion
— sedan han anmärkt att rådstufvurätterna i de smärre städerna
enligt ett blifvande reformförslag måste komma att försvinna — att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0514.html
